LIVET OCH LITE TILL

lördag 3 januari 2009

.om frustration

Nu är det väldigt nära att jag startar ett storband. Det har under en period samlats lite för mycket rytm i min kropp för att jag ska kunna hålla den inne. Jag behöver någon som kan spela på mina strängar och få tonerna att vibrera. Jag vill blåsa välljudande toner ur en trumpet och hålla trumpinnen i min hand.

Och jag har nog en aning om var jag ska hitta de harmonier jag söker.


Ps. Han med trollflöjten hade inte möjlighet att vara med den här gången. Ds.

2 kommentarer:

E sa...

Nu får du till dom där orden och lekfulla beskrivningarna igen! Jag älskar ditt sätt att förmedla.

Undrar hur du har det och tänker på dej.

Anonym sa...

Bra.Rimmar med min lust att bli slungad likt en blivande krispig sallad som förrätt; come and dine me folks!