Ibland står det ett par vinterskor i hallen länge nog för att snön ska hinna smälta och dunsta bort. Under tiden de står där läggs armar runt min midja och te kokas medan jag ligger under filten i soffan. Och när jag lutar mitt huvud mot en bred rygg så krullar sig E’s mun av avundsjuka.
Jag längtar tills skor alltid står i hallen och E vågar luta sig tryggt mot en kropp som doftar bullbak och motorolja.
LIVET OCH LITE TILL
tisdag 20 januari 2009
.någongång, någonstans
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Man får det man förtjänar, så tänk dig vilket underbart liv du kommer att få!
Skicka en kommentar