Det är först när orden ramlat klart ur min mun som jag ser mönstret. Den här gången kommenterade jag kollegans löst hängande skärp. Förra gången var jeansen för säckiga runt rumpan. Och en annan gång ertappade jag honom med att gnugga skrevet mot mitt bakhuvud.
Vi har en relation, kollegans skrev och jag.
måndag 12 januari 2009
.med fokus på skrevet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och nu skrev du det i bloggen.
och det kan ses från olika håll...
hm
som att du vill komma åt något... osagt om det är i ditt eget eller i skrevägarens outforskade.
Herregud vilket ord. Skrevägare.
Får väl gå för den här gången då, skyller på lunginflammation.
Hellre en skrevägare än skrevvägrare det är allt jag har att säga om det!
Skicka en kommentar