Det är först när orden ramlat klart ur min mun som jag ser mönstret. Den här gången kommenterade jag kollegans löst hängande skärp. Förra gången var jeansen för säckiga runt rumpan. Och en annan gång ertappade jag honom med att gnugga skrevet mot mitt bakhuvud.
Vi har en relation, kollegans skrev och jag.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
4 kommentarer:
Och nu skrev du det i bloggen.
och det kan ses från olika håll...
hm
som att du vill komma åt något... osagt om det är i ditt eget eller i skrevägarens outforskade.
Herregud vilket ord. Skrevägare.
Får väl gå för den här gången då, skyller på lunginflammation.
Hellre en skrevägare än skrevvägrare det är allt jag har att säga om det!
Skicka en kommentar