Jag har en mamma som är 60 år ung nu. Jag säger ung eftersom hon levt på grönsaker så länge som vi varit gamla nog att laga mat åt henne (om ni anar en bitter ton så är det en helt korrekt iakttagelse, 15-åringar ogillar att laga mat och att steka morotsbiffar hör definitivt inte till undantagen). Har man idisslat gräs sen Carola sjöng främling så måste bara måste kroppen vara i ungdomligt skick. Jag menar, någon lön ska man väl ha för allt slit!
På tal om slit. Jag skulle inte behöva hjälpa till med maten sades det. Allt var under kontroll. Fast när jag kontrollerade så var allt bortom kontroll. Barn och barnbarn kavlade upp ärmarna och dök ner bland byttor och grytor.
Laga mat är kul. Tills man upptäcker att varken gammelmormor, mormor, mor eller dotter vet hur anrättningarna ska smaka. Darrningen på överläppen konkurrerade ut köksfläkten när den underbetalda kocken (=moi) insåg att hopkoket skulle nå smaklökarna hos person som har som jobb att lyckas med mat. Lyckligtvis hade personen aldrig ätit avokadosoppa - och utandningen släckte marschallerna på bron. Grannens bro!
Maten blev nybörjarturgod och det nybakta brödet ljuvligt (utom tävlan; den vegetariska grytan som värdinnan gömde bakom en monstruös kastrull eftersom den inte bara hann bli överkokt, utan också smaklös eftersom kryddningen glömdes bort när gästerna hade mage att anlända i tid).
Bonusspår:
- Värdinnans make kan gå från snarkigt sovande till klarvaket mumsande på en bit Stilton, på två sekunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar