Nu är jag dålig. Jag är ett kräk, ett vinterkräk.
Men jag är lite förbryllad. Dottern var dålig i tisdags och inkubationstiden är 12-48 timmar. Men jag blev inte dålig då, utan nu.
Så klarade jag hennes baciller, men smittades av någon annans?
Eller hade jag viruset i kroppen hela tiden (ja, jag har känt ett svagt illamående sen i tisdags) och anledningen till att det bröt ut i natt var för att jag pressade min kropp i skidpåret igår kväll?
Jag fattar inte.
Döh!
tisdag 13 januari 2009
.vinterkräksjukan, del 2
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
tja, du kan ju ha blivit smittad av henne den sista dag hon var smittbärare, nämligen förmodligen i lördags. Och så kommer lilla magsjukan som ett litet brev på posten. Och tänk så fint det är ordnat, nu kan E. bli återsmittad av dig, för man blir nämligen inte immun.... fy så elak jag är... men det är faktiskt sant.
Steina, du är ond. Rakt igenom ond! Enligt dig finns det risk att jag och Elsa kräker oss igenom resten av våra liv.
Brr.
Just precis genomond. Ligger nog något i det, men så får jag mitt straff också. Någon bryter mina revben och planterar svamp i lungorna. DET är inte snällt.
Men jag tror inte ni kommer att kräkas mer än några månader, virusarna brukar självdö framåt vårkanten...
Vad är det för sorts svamp du har i lungorna då? Antar att de inte är särskilt användbara till annat än att ställa till besvär. Och brutet revben! Kan det möjligvis vara du som hostat sönder det?
Vi lär väl ses någon gång vid islossingen då. När kräket försvunnit ur våra liv (för gott??). Så några långfärdsskridskor lär jag inte behöva, men väl en roddbåt.
Skicka en kommentar