.asfaltsblommor?!

I kluster om fyra-fem stycken står de utanför porten och skrapar med fötterna i gruset. Skrattet stiger lika snabbt som röken från cigaretterna och tatueringarna ringlar sig fram under nötta tröjor.

Det är inte de präktigaste blommorna som vajar i den här vårvinden.

Jag undrar varje gång jag svänger runt kröken, om deras telefonförsäljarröster låter lika skamfilade som de ser ut själva.

"Hej, jag heter Berra och ringer från Telestrul. Vilket abonnemang ringer du från idag och får jag fresta med en något transportskadad platt-tv?"

.Gud är god

Inom en minut har föreläsaren lyckats trollbinda sin publik. Allt fokus på mannen längst fram. Alla detaljer och gester verkar ha ett specifikt syfte utan att det ser ansträngt ut. Vi slappnar av. Känner oss trygga. Skrattar och lutar oss frammåt. Kan tänka mig att 75 % av församlingen redan börjat fantisera om honom. De andra 25 % är killar. Kanske de fantiserar med, om en öl på puben tillsamman.

Då hör jag ett tyst tassande ljud. Tittar fram och ser att föreläsaren har Birkenstock på sig. Jag ler, men den här gången av en anledning.

Tack Gud för rättvisan här i världen.

.med glöd i blicken

Brandmän. Jag säger då det. Jag vet nog vad ni pysslar med när ni inte har utryckning. Det kan inte vara på något annat sätt än att ni övar på att flirta. Det slår aldrig fel. Det första man ser är en otroligt flirtig blick. Sen ser man uniformen och tänker.... jaha.

Hur kan det vara en fördel att man som brandman är sexig? När under ett brinnande inferno kommer den egenskapen till nytta?

Brandmannen jag träffade idag var 58, men han hade fortfarande takterna i sig minsann.

Ja, jösses!

Undrar om han släcker bränder med samma effektivitet?

Minsann.