Det händer att jag säger klokheter till andra som jag förvånat upptäcker att jag har lika stor nytta av själv. Men det är först efter att vi satt punkt för samtalet och gått åt våra olika håll som jag inser det.
För med lite eftertanke så handlade rådet lika mycket om mig själv, som om någon annan. Märkligt nog.
Dagens klokskap var en fråga.
"Måste det alltid vara rättvist då"?
Nej, det är faktiskt inte min tur att träffa någon bara för att andra tränger sig före i den kö som bara existerar i mitt huvud. Det handlar inte om två systrar och mängden läsk deras saftglas. Ingen räknar mina paket under julgranen längre. Och det var länge sedan jag förfasade mig över min veckopengs storlek i relation till andras.
Så det är väl kanske dags att växa upp och inse att världen inte är särskilt rättvis...mot nån!
