LIVET OCH LITE TILL

tisdag 30 september 2008

.ett glas vin är bra till mycket.

1. Minnet
Jag är makalös på att komma ihåg namn när jag är på krogen. Ett glas vin och jag kan hela personalens namn. Två glas vin och jag känner alla vid borden intill. Tre glas vin och jag har hälsat på hela krogen och har koll på vad killen vid bordet längst in, kallade sin hund som liten.

2. Bota åksjuka
Vid resa till Stockholm från Sundsvall tar man ett glas vin innan man lämnat perrongen. Två glas vin i Hudiksvall. Och ägnar återstoden av resan att nyktra till.


Finns fler otippade användningsområden för vin månne?

måndag 29 september 2008

.i bilen på väg hem

-När jag pratar om att se framåt bla, bla, så menar jag inte att titta framför sig utan något bla, bla, som kommer att hända i framtiden. Att se bla, bla, bakåt betyder att bla, bla, bla..

-Mamma, tyst. Jag vill ha lite lugn och ro!
-Ja, älskling. Jag ska vara tyst så att du får lugn och ro.
-Sa-ru nåt?
-Jag sa att jag ska vara tyst älsklingen min, så att du får lugn och ro.
-Men va tyst nån gång då!

söndag 28 september 2008

.norr och söder i centrum

Fröken norr och fröken söder letade sig fram i stockholmsnatten efter ett glas vin och en bit mat. De hittade både vinet och maten. Och vinet spred sig i deras kroppar och lockade dem vidare. Vackra ögon visade dem vägen. Avståndet minskade. Fröken norr och fröken söder lärde sig tala varandras språk, att skratta åt samma saker och röra sig i takt.

Ljusen ledde dem in. Mot höga glas och söta smaker. Mot starka kroppar. Och orden flödade. Fröken norr och fröken söder var i centrum. Blickar smickrade. Ord värmde. Händer hettade. Kvällen tog aldrig slut.

Kvällen tog slut. Trötta, lyckliga kroppar rörde sig i natten. Bilder blev till ord, ord blev till tankar och tankar vaggade fröken norr och fröken söder till söms.

.makalöst var ordet

Som bekant så har jag tillbringat helgen i Stockholm för att sätta mig in i föreningen Makalösas Föräldrars verksamhet. Och hela upplevelsen har verkligen varit makalös, men kanske inte på det sätt som de hade tänkt….

Lokalen var makalöst svår att hitta. Jag kunde väl aldrig tänka mig att den gröna risiga baracken, med igenbommande fönster, var målet för min fem timmar långa resa. Första dagen gjorde jag misstaget att ta av mig skorna och jackan. Efter lunchen visste jag bättre.

Damen med det spretiga och ryckiga kroppsspråket, som skröt över sin organisationsförmåga, var makalöst yr och oorganiserad. Det tog en timme innan vi kom igång och det var bara chocken som hindrade mig från att begå myteri.

Kvinnan, som hamnade vid mitt bord på lunchen, blev så makalöst arg på mig att hon bytte bord när jag ifrågasatte hur man kunde söka en man bara för att man behövde någon som klippte häcken och tvättade bilen. Hon förvissade sig först om att jag var ”en sån där feminist” innan hon morrande tog sin bricka och gick. När nyseparerade tjejen oroade sig för att hon inte skulle ha ekonomiska möjligheter att jobba 75% längre, så föreslog kvinnan att hon skulle leta reda på en karl på Spray Date. Det var inte ett skämt. Hon hade ju gjort så!

Jag hade makalös tur för jag bodde hos min syster. De andra inkvarterades på en camping utan vatten i stugan. Mamman med febersjuka 2,5-åringen höll sig för skratt. Tjejen med pälsdjursallergi höll sig för näsan när hundarna i rummet intill rörde på sig.

Men lunchen var makalöst god!

Och generalssekreteraren makalöst kompetent.

fredag 26 september 2008

.separationsmagneten

Han står halvvägs in på mitt kontor när han säger att huset är tillsalu. Hans blick iakttar mig förväntansfullt när jag drar efter andan. Men frågan som lämnar mina läppar är egentligen överflödig. Jag känner svaret i magen. Framför mig står ytterligare en separation.

Jag ser nu att han väntat på att jag ska lyssna. I sin gradvis ökade kontakt med mig har han värderat mig, iakttagit mig, letat efter tecken. Tecken på att jag ska ställa frågan.

Och jag hör mig själv fråga, fast jag inte har tid att lyssna på svaret och trots att hela min kropp speglar stress, så berättar han. Han vill berätta och jag har frågat. Det enda som behövs.
Intrycken blandas med andra svar. Jag har nämligen frågat förut. Andra män. Andra kvinnor.
Och jag har inte frågat.

Men svaren kommer oavsett.

Och svaren uppmanar mig att fråga mer. Lirka. Locka. Gräva.

Jag vet inte om jag är mogen att lyssna, för i min kropp skapas paralleller till min egen värld. Till de delar i mig som är min separation.

Fast!

Kanske är det därför jag kan lyssna. För att mina spillror passar ihop med andras spillror. För att det fortfarande handlar även om mig. För att jag fortfarande bearbetar.

Tillslut måste jag gå. Ursäktar mig och säger att jag ska lyssna mer en annan gång.

Kanske ska jag det,

kanske inte.

torsdag 25 september 2008

.parasitbloggare sökes!

Jag ska strax röra på benen som ska ta mig till bussen som ska ta mig till tåget som ska ta mig till Stockholm.

Ni får roa er på egen hand tills jag kommer tillbaka. Hur ni väljer att göra det lägger jag mig gärna i. Så lämna ut er själva i kommentatorsfältet medan jag är borta. Bli mina parasitbloggare!

Tack!

onsdag 24 september 2008

.servicen som försvann

Jag hade faktiskt ett ärende till Posten idag. Jag fick fråga runt lite innan jag hittade byggnaden där den låg. De flesta hade bara något vagt minne av en tjänst där man kunde skicka saker till varandra utan att använda datorn. Någon gissade att anledningen var att mottagaren av dokumentet helt enkelt hade slut på toner i skrivaren. En annan trodde att Posten var en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i samma anda som datorteket.

Eftersom det nu var ett tag sedan jag var där, så levde jag fortfarande i illussionen om att Posten skulle kunna lösa ett problem åt mig. Jag hade 83 kataloger som skulle iväg. Ett jobb för posten! Men se, där hade jag fel. Jag behandlades som pest och kvinnan i glasburen tycktes inte förstå varför jag inte registrerat försändelsen via posten.se. Hela hennes kroppsspråk överförde avsky över att jag överhuvudtaget hade tagit omvägen in på hennes jobb.

Vid närmare eftertanke så borde jag fattat misstanke redan vid den orimligt tunga entrédörren.

-Eller när jag klev in i den öde lokalen som mest liknade en gravkammare.

-Eller när jag fick vänta fem minuter i luckan innan kvinnan ägnade mig någon som helst uppmärksamhet.

-Eller när jag själv fick stämpla alla 83 kataloger med ”portot betalt” medan hon tittade på.

Och som den lama Svensson som jag är, så väntar jag tills jag kommer hem innan jag spyr galla. Hurra för passiv handligskraft! Hurra för envägskommunikation!

.alla känner apan!

På tal om att folk kommer fram till mig utan att veta vem jag är. I kväll på gymmet kom en kvinna fram och frågade om jag ville börja i hennes teater-studiecirkel!

(och inga dåliga vitsar om hur jag filmade mig igenom mitt träningspass)

.tioåring dominerar

Man kan inte annat än att imponeras av den här 10-åriga grabben. Såklart att han haft en strålande talskrivare. Såklart att han övat en miljon gånger. Men, jösses! Funderar över hur många i den 20 000 stora skara av skolpersonal som når upp till hans nivå?

tisdag 23 september 2008

.hörbart

De ord som talar utan röst
men väntar
kan vara lättare att höra
än de som hamras

högljutt

oförsonligt

Så händer det att den som lyssnar
har hört mer
än det som sagts

.framtiden tryggad?

Ja, då var man tillsvidareanställd då. Känns säkert. Tryggt. Och tusen spänn mer i månaden.

Blir till att anpassa sin livssituation till nya anställningsformen då.





Första delbetalningen i morgon?

.tänk att det skulle pirra så att bli vuxen

Har jag sagt att jag ligger i hårdträning? Jag syftar inte på inlägget ovan...eller inlägget nedan för den delen. Nej, jag ligger i hårdträning för att bli vuxen. Jag håller på att lära mig dricka kaffe. Min strategi är som vanligt enkel, men genial. Man ökar successivt graden av kaffe och minskar halten av o'boy.

Nyss drack jag två koppar kaffechoko. Nu pirrar det i hela kroppen. Främst i underlivet. Jag börjar med ens förstå varför kaffedrickare ser lite extra småkåta ut efter förmiddagsfikat. Kaffe har nämligen ungefär samma effekt som rött vin, fast utan tramset. Och jag ser även helgen med ett klarare ljus. Cappucinon i söndags var alltså orsaken till att jag ville plocka vindruvor från magen på D och få skalpen masserad av I.

The 33-year-old-virgin får ett ansikte!

(nåja, The 33-year-old-virgin får en blogg!)

.bara tanken fick mig att vilja gifta mig med mig själv

Ställde klockan på väldigt tidigt. Åt ett par mackor. Åkte till gymmet!

Ingen trängsel bland maskinerna,
men å andra sidan kände jag mig rätt seg.

Maskinerna var nytvättade och i princip luktfria,
men å andra sidan halvsov jag i benmördarmaskinen.

Tränad och klar redan strax efter åtta på morgonen,
men å andra sidan tvingades jag dunka huvudet i bastuaggregatet för att hålla mig vaken.

söndag 21 september 2008

.har vi träffats förrut?

Ibland blir saker rätt uppenbara när någon gör dem uppenbara. Min vän I uppmärksammade att det hela tiden kommer fram människor till mig. Personer som jag aldrig träffat förr och som jag inte har någon koppling till. Och när jag spelade upp dagen igen så blev det löjligt tydligt i mitt inre. Under ett tre timmar långt festivalbesök hade jag fått ett par heta blick, tre lotter, ett visitkort, en klapp på axeln och två kommentarer angående mitt ukuleleköp.

På tal om ukulele. Är det bara jag som får associationer till ordet kuk?

.ukulelefestivalen 2008

I lördags eftermiddag klev jag in i mitt nya intresse. För 300 kronor köpte jag mig in i den nördigaste av alla nördiga sammanslutningar, nämligen ukulelevärlden. Här samlas de som inte är fingerfärdiga nog att spela vanlig gitarr. Här finns de som fått dålig musiksmak på sin lott. Här blandas Hawaii-skjortor med stora broscher. Här finns jag.

I världen där ukulelen är frälsaren ser allt ut som vanligt, fast i miniatyr. Musikens motsvarighet till dockskåpet. Litet plektrum, små korvliknande fingrar och sångböcker i miniatyr.

Och det bästa av allt, jag kan ta ett "F" utan problem.

Ps. På nästa fest kan ni se fram emot att höra Comvidare riva loss ”till vårt eget Blue Hawaii” på sin knallrosa glittriga ukulele (ni gissade rätt, E hade sista ordet i valet av färg) Ds.

fredag 19 september 2008

.singing bee

Är det någon som sett Singing Bee? Programmet som går ut på att man ska kunna texterna till låtarna? Att kunna hålla en melodi är sannerligen inte ett krav. Programidén är som gjord för mig. Jag kan alla låtar. Sjunger med i allt som spelas. Och har ingen som helst koll på hur texten egentligen går.

Den här låten med Kent har vållat mig mycket huvudbry….

...vad i hela friden sjunger hon?




Eller den här gamla godingen. Den första låten jag lärde mig sjunga på språket engelska som jag inte behärskade på en fläck....

torsdag 18 september 2008

.radioskugga?

Det finns en plats på jorden dit modern teknik inte når. En plats där ordet e-mail inte betyder mer än slumpmässigt sammansatta bokstäver. En plats där kommunikation sker i form av handskrivna lappar.

Till den här platsen kommer jag med andan i halsen. Med genuina svårigheter med att behålla koncentrationen. Bollandes med skitiga stövlar och gnällande barn.

Den information som presenteras för mig i form av en liten notering på en almanacka försvinner från mitt medvetande redan innan texten nått mitt förstånd.

Bokstavskombinationen som skulle ha varit begriplig för mig stavades m-u-l-l-e. I dessa fem bokstäver fanns informationen om att jag skulle ta med sittunderlag, dryck i termos, varma kläder och en smörgås.

Kära dagisfröken!
Den lilla maskinen som nästan ser ut som en tv och en skrivmaskin heter dator. Från den kan du skicka meddelanden till barnens föräldrar. Det är jättelätt och det kanske räcker med att du skickar ett mail (alltså ett särskilt brev som man skickar med hjälp av maskinen som kallas för dator) i veckan. Och du kan till och med skicka samma meddelande till ALLA föräldrar. Visst låter det fantastiskt?!


Vänligen!

/ Es mamma.

.hjälp, jag ramlar ur sängen!

Av alla saker vi gör här hemma, jag och E, så finns det en lek som hon aldrig tröttnar på. Den står överst på hennes önskelista alla dagar i veckan. Morgon som kväll. Leken har jag hittat på. Den går ut på att jag ska låtsas att jag håller på att ramla ur sängen. Hon ska komma till undsättning med ett skärp (förslagsvis det som hör till morgonrocken) som jag tar tag i och drar mig upp.


Hur kommer det sig att den leken är mycket roligare än att bygga pärlplattor? Baka sockerkaka? Spela Alfapet? Jaga varandra runt lägenheten?


Kan någon av er knäcka koden?

.hm, man kanske skulle gillra en fälla

.snabbkurs i hur man kommer upp på morgonen

Det händer att jag sitter uppe lite för länge på kvällarna. Det är inte omöjligt att någon trollbundit mig genom ord i en chatt som jag inte kan släppa. Det kan tänkas att jag bara måste se ännu ett avsnitt av sex and the city.

Mitt recept för att komma upp morgonen efter är enkelt, men genialiskt.

1. Lägg dig hungrig
2. Lägg dig kissnödig
3. Dra inte för rullgardinen

Äsch, inte ska ni tacka mig inte. Jag delar så gärna med mig av min livsvisdom och mina dyrköpta erfarenheter. Jag är sån! Generös och bara så där tokhärlig.

*nyper mig själv i kinden*

onsdag 17 september 2008

.kvinnorna: det är sexigt med händiga män


Ok, jag erkänner. Det är bilden till rubriken som får mig att reagera. Men när jag väl reagerat så har jag svårt att greppa kopplingen mellan bild och text.

(Här var tanken att jag skulle bifoga en bild på ett sexpack. Men av någon anledning krånglar mitt internet. Kanske beror det på att jag uppfyllt min kvot av våta drömmar för den här veckan. Ni som har ett sexpack på magen får väl helt enkelt titta på ert eget, ni andra får lyfta på sambons tröja och hålla tummarna!)

Bilden har väl inget som helst att göra med händiga män. Jag har varit på gym flera gånger. Att kunna manövrera ett par hantlar är inte min definition av händig.

Texten i artikeln fortsätter: "En rik man behöver inte vara lika med en sexig man. I dag föredrar många kvinnor händighet före mycket pengar, visar en färsk undersökning."

Brad Pitt är rik. Brad Pitt har urtjusig mage. Och jag får intrycket att han mycket väl kan hantera sin utrustning.

Hjälp mig att reda ut begreppen lite här nu. Vad har händighet med vältränad kropp att göra? Är stenhårda motionspass min genväg till en helrenoverad lägenhet?

(Kolla, jag lyckades bifoga en bild! )

.det såg ialla fall ut som en god idé

Mitt sovrum är ett smakprov på en homestylares värsta mardröm. Har jag sagt det? Golvet är brun-/gråspräckligt och tapeterna, inkl. garderobsdörrarna, är klädda med en terrakottafärgad tapet. Jag har överlevt så här länge tack vare att jag blundar största delen av tiden jag är där.

I ett synnerligen oväntat ryck av handlingskraft åkte tapeterna ner från garderobsdörrarna. Alla utom en dvs. Den hade någon kört huvudet igenom. Men ibland kommer jag på de mest genialiska sakerna av bara farten.

Med kattungen E i släptåg hittade jag, långt in i förrådet, garderobsdörren som suttit i hallen. Den var slät och fin. Inga spår av strykjärn genom spånskivan. Inga fotavtryck. Perfekt.

Dörren gled med lätthet ner i de gamla gångjärnen. Klick.

Dörren var en decimeter för smal!

(kattungens konstruktiva tips var att flytta kläderna till ena halvan av garderoben så att de inte syntes i glappet)

tisdag 16 september 2008

.första hemläxan

Min dotter tror att hon börjat skolan. Det har hon inte. Hon har bara knuffats dit av utrymmesskäl. Men eftersom hon älskar att gå i skolan så låter jag henne tro det. Att hon går i skolan alltså. Faktum är att jag själv börjar tro på det också. De har nämligen fått sin första läxa.

Barnen ska tillsammans med sina föräldrar diskutera lycka. När man känner lycka och hur det känns. Den första halvan av frågan klarades av på ett litet ögonblick. Lite kul var det att hon såg lycka i både handling (vara brudnäbb på bröllop), konsumtion (glass) och relationer (de flesta vännerna på dagis namngavs).

Andra halvan av frågan var värre. Då sa hon att hon tänkte en massa men fick inte ut det ur munnen.

Sådan mor, sådan dotter.

söndag 14 september 2008

.en kuk tack!

Mamma! Pappa! Jag borde ha fötts till man. Är ni säker på att ni inte monterade ihop mig fel? Jag klandrar ingen, men vissa bruksanvisningar kan vara rätt svåra att följa.

Igår var det dans. Åtta timmar non-stop för den som ville. Jag ville, men kroppen, och då främst tårna, protesterade. Det finns inga ord som beskriver smärtan när fet man stampar på ens tår mitt i en virvlande bugg. Det finns inga kraftuttryck som är starka nog för att berätta om känslan när klacksko sparkar fotknölen blodig.

När jag lägger mina armar runt halsen på en man, gammal nog för att ha orgasmer, så slår det mig vilket unikt tillfälle dessa män har, och hur ofta de faktiskt schabblar (öh, är det ett ord?) bort allt med ryckiga höftrörelser och svettiga pannor. En man som kan föra kvinnan runt golvet i mjuka svepande rörelser, är så gott som bortgift redan i fjärde takten. För som U sa, så blir hon fortfarande kär i en man som kan dansa.

Det är ungefär här som mina tankar förflyttar sig till ögonblicket när jag föddes….till kvinna! Mina chanser att hitta en (dans)partner för livet försvann i samma ögonblick som mina föräldrar monterade dit en snippa istället för en snopp. Jag vill inte ta för stora ord i min mun, men jag hade varit fantastisk på dansgolvet. Mina höfter hade fått kvinnorna att andas dagg, mina händer längs rygg hade skapat kollektivt skälvande och mina charmande kommentarer hade gett mig fler telefonnummer än vad som fått plats i mina tighta jeans.

.Guds clown

Träffade Guds Clown på Murberget idag. Han höll en stand-up predikan iklädd lila byxor, kråsskjorta, lila näsa och ljusa pumps. Jag ville att han skulle bli min nya bästis.

Han hade väntat hela sitt liv på Jesus snara återkomst. Men nu hade han kommit på varför det dröjde så. Vem vill skynda sig tillbaka till ett ställe där man senaste gången blev uppspikad på ett kors?

lördag 13 september 2008

.härskarteknikerna

Igår hamnade vi i intressanta diskussioner om feminism. Det som genast blir uppenbart är att ordet feminism är så otroligt laddat. För mig är det ett viktigt och starkt ord. Ett ord som skulle kunna ersättas med ”det är väl för fasen självklart att alla ska ha samma rättigheter och förutsättningar”. Det svårt att prata om feminism utan att prata om härskarteknikerna, tycker jag. För mig tydliggör de så mycket. Jag får sätta ord på det som jag inte förstår, det orättvisa.

Så, nu tänker jag gå igenom dessa sju härskartekniker för er och berätta i vilka situationer jag råkat ut för dem. Komplettera gärna med era upplevelser.

1. OSYNLIGGÖRANDE
Att tysta eller marginalisera personer genom att ignorera dem! Skrev min C-uppsats tillsammans med en kille. Vi åkte runt till småindustrier i Västernorrland för att intervjua dem hur de jobbade med export. Han och jag hade kommit överens om växla mellan att ansvara för frågorna och ansvara för anteckningarna. Det var bara det att även fast JAG ställde frågorna så riktades svaren till HONOM. Hela tiden!

2. FÖRLÖJLIGANDE
Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig! En kollega jag hade på förra jobbet kunde, inför mina studenter dessutom, skratta högt åt mig när jag tex försökte föra in rutiner till mötet vi just satt i. Han fick mig att koka av ilska. Jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera en sådan situation. Det är inte precis så att man vill ta upp det till diskussion inför de studenter som man ska hålla en enad front mot. Jösses vad han fick mig att koka ofta den mannen.

3. UNDANHÅLLANDE AV INFORMATION
Att utestänga någon eller marginalisera dennes roll genom att undanhålla den väsentlig information! Årsmötena vi har i bostadsrättsföreningen är ett typexempel. Namn ropas upp som jag inte har en aning om vilka de är och innan någon hinner reagera så har styrelsen valts. Det är helt uppenbart att besluten fattats långt tidigare. Och anledningen till att jag inte protesterar är för att det känns som om jag borde veta något som jag inte vet. Har jag missat en kallelse? Är det egentligen så här årsmöten går till? Jag blir så oerhört osäker.

4. DUBBEL BESRTAFFNING
Att försätta någon i en situation där personen nedvärderas och bestraffas oavsett vilket handlingsalternativ den väljer! Återigen tänker jag på mitt förra jobb. Chefen tyckte att jag ägnade för mycket tid till att lyssna på studenterna. Men när jag drog ner på det så tappade jag en viktig informationskanal. Och då grymtade han om att jag borde ta reda på vad studenterna tyckte, förslagsvis med hjälp av en enkät.

5. PÅFÖRANDE AV SKULD OCH SKAM
Att få någon att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något de utsätts för är deras eget fel! En kollega sa på fikat igår, när jag hade berättat att kläder och skor var ett av mina intressen, varför jag aldrig visade det intresset på jobbet. Han lät blicken glida över min kropp när han sa det. Nog fattar jag att han skämtar, men hur är det tänkt att jag ska reagera? Fräser jag ifrån så är jag en sån där kvinnosakskvinna, skrattar jag med så visar jag att jag accepterar att bli behandlad på det sättet. Jag rodnade och tittade ner i min tekopp. Förvirrad.

6. OBJEKTIFIERING AV KVINNOR/MÄNS KROPPAR
Att kommentera eller diskutera kvinnor/mäns utseende i irrelevanta sammanhang! Tyvärr så är det här ett vanligt maktspråk som jag använder. Kanske inte face-to-face, men jag refererar ofta till personer i förhållande till hur de ser ut. Gjorde det senast igår när jag pratade om en fd kollega. Hennes kropp har inget som helst att göra med hennes personlighet. Nog fattar jag att det handlar om min egen osäkerhet. Skämms på mig!

7. VÅLD ELLER HOT OM VÅLD
Att utnyttja sin fysiska styrka mot någon för att få sin vilja igenom, eller att visa att den möjligheten finns! En kompis hade en riktigt otrevlig kompis. Minns att vi spelade minigolf och hur han tog ett steg närmare mig och svingade golfklubban otäckt nära mig. Jag minns inte vad som hade sagts innan, men jag minns är jag blev riktigt rädd. En person nära mig hade en pojkvän/vän ett tag som hotade mig att svartlista mig hos alla dörrvakter i Umeå om jag inte gjorde som han sa.

Som sagt, detta är några situationer jag råkat ut för. Berätta gärna om era uppelvelser.

.jag är bara lite ond

Med anledning av de diskussioner om Feminism vi hamnade i på After Work i går så vill jag bara klargöra, svart på vitt, en gång för alla, att det bara är en liten del av mig som är ond. Och eftersom det är i smyg så vet jag inte ens om det räknas.





Du är 18% ond!



Du är en aningen ond, fast i smyg!

Ett test från testportalen.se


fredag 12 september 2008

.att vara makalös eller sanslös

Hej! Jag heter Comvidare och jag är en makalös förälder. Eller som vissa väljer att uttrycka sig, enastående förälder.

Församlingen mumlar ”Hej, Comvidare”

Det här är mitt första möte.

Församlingen nickar uppmuntrande.

Jag har varit makalös i två och ett halvt år nu. Det har varit en svår period. Frestelsen till återfall har varit stor. Särskilt i miljöer där det tycks vara självklart att "förälder" består av två enheter.

Församlingen ögon tåras.


Förlåt mig, jag dagdrömmer. Har fått en inbjudan till en grundutbildning hos organisationen Sveriges Makalösa Föräldrar. Det stod inte i vad jag skulle grundutbildas, men jag är på hugget ändå. För det finns rätt många områden som jag saknar grundläggande utbildning i när det kommer till kritan.

Men jag är lite nyfiken på hur det fungerar. Tänk om jag hittar en makalöst vacker makalös förälder. Tänk om de andra deltagarna ertappar oss mitt i vårt makalösa hångel. Blir vi uteslutna då? Kommer min nästa inbjudan till grundutbildning från Sveriges Sanslösa Föräldrar då?

.morgonvisdomar hittat hos vän

nyttan med det förbjudna

Det finns inget förbjudet
med det nyttiga
men en del av det förbjudna
kan vara nyttigt

Men man får kolla på egen risk

torsdag 11 september 2008

.med nya ögon

Där satt hon, den lilla gumman, ensam i sin knarrande hårda gungstol. Hon tyckte egentligen inte om stolen men den hade alltid funnits där. Den var en del av henne. Det gick det inte att göra något åt. Blicken hade för länge sedan förlorat sin skärpa, men hörseln var det inget fel på. Därför hörde hon katten redan vid den första långa jamande tonen.

Hon förstod aldrig var den kom ifrån, men hon förstod att den hade valt henne. Det var ju mot hennes ben den gned sig. Katten var av en finare sort, det såg hon. Som den sträckte på sig och gled självsäkert förbi henne in i lägenheten. Hon följde tamt efter katten som visade henne vägen till hennes eget kök. Där berättade katten att han, för det såg hon genast att det var eftersom han på något sätt påminde henne om sin, sedan länge, avlidne make, önskade något att äta. Den gamla kvinnan letade i skafferiet och hittade en burk med tonfisk längst in. Hela tiden iakttog katten henne med sina vaksamma ögon.

Katten fick serverat sin måltid på en liten glasskål av kristall som gumman hade fått från sin fasters dödsbo. Det mesta låg fortfarande nedpackat i lådor, men den lilla kristallskålen hade diskats av och ställts in i skåpet som om hon vetat att den ståtliga katten skulle komma. Gumman väcktes ur sin dagdröm av att katten återigen strök sig mot hennes ben. Nu ville katten somna i hennes knä medan hon smekte den sakta över pälsen.

Det dröjde inte länge förrän den lilla gumman hade anpassat sig till kattens behov. Nu låg där alltid en liten guldklädd ask med kattmat i korgen när hon handlade. I soffan låg alltid den mjukaste sidenkudden för katten att sova på. I köket stod det alltid färskt vatten i en kristallskål.

Det hände att katten utan anledning bet henne i handen när hon försiktigt strök dess mjuka päls. Den förskräckta lilla gumman brukade skjuta ner katten på golvet och medan hon letade efter plåster så försökte hon berätta för katten att den gjort fel. Den stolta katten straffade henne genom att vända sig bort. Gumman lockade och gullade med katten, men katten fortsatte att vända henne ryggen. Hon tittade på sina händer och bestämde sig för att såret nog inte var så djupt ändå. Först när gumman lagt fram strömmingsfiléer på ett fat gled katten ner från sin plats i soffan. Men än tittade han inte på henne. Det var först när han ätit upp sin mat som han gick sin självsäkra gång mot gumman som suttit vid köksbordet och iakttagit honom. Med ett milt jamande hälsade han på henne och lät henne återigen stryka pälsen. Katten spann högt av njutning.

Så levde de, gumman och katten.

Men så en dag låg det ett litet brunt paket i hallen. Innehållet var efterlängtat och skulle ge den lilla gumman skärpa och till sin förtjusning satt glasögonen perfekt på hennes rynkiga, runda lilla näsa. Med nya ögon såg hon plötsligt saker som hon aldrig lagt märke till förut. Grannarna hade stjärnor på gardinerna. Buskarna vid lekparken hade gula små blommor. Och texterna till allsången kunde hon läsa utan problem.

Men det var något mer hon också såg. Hon såg hur den ståtliga katten klöste på tapeten bakom soffan när han trodde att hon inte såg. Hon såg hur katten åt på hennes blommor och spottade ut bladen i sängen. Hon såg att de blickar katten gav henne var lömska och elaka. Men när hon såg hur katten pissade på hennes kudde då gick hon ut i köket och hämtade stekpanna.

Det behövdes bara ett slag!

tisdag 9 september 2008

.100 meter läkare

Efter lång väntan och ett grötigt sluddrande i luren så lyckades jag få tid hos läkaren idag. Med en alvedonstinn kropp lyckades jag ta mig så långt som till väntrummet där Svensk damtidning väntade på mig. Tydligen så är det damtidningen som planerar Viktoria och Daniels bröllop i sommar. De hade hittat vigselförrättare, bokat lämpliga datum för fest i dagarna tre samt påbörjat gästlistan. Var var de när mamma gifte sig i somras?

Jag hade just lagt ner tidningen när jag hörde mitt namn ropas. Läkaren tittade hastigt upp och sa det patentregistrerade "jaha, hur var det här då?". Innan jag börjat berätta om mitt dilemma så hann jag konstatera att läkaren i fråga hade bråttom som fan. Snubblande nästan över britsen när han skulle hämta engånsplastgrejerna man har på den där saken som lyser. Kollade i ena örat. Jag klockade. 0,3 sek. Kollade i andra örat. 1,2 sek, men då har jag inte räknat bort tiden det tog för honom att flytta på håret som täckte örat. Jag gapade och glasspinnen åkte äckligt långt in. 2,5 sek.

Han kickade iväg stolen mot skrivbordet. 0,5 sek. Sa att jag NOG hade halsfluss och att han skulle skriva ut penicillin. Jag tänkte att det är klart att han måste gissa. Hann han se något överhuvudtaget? Tack och adjö.

Utanför satt fler patienter och väntade.

måndag 8 september 2008

.vad en sjukling gör

(varnar härmed känsliga snifflare, det här inlägget är skrivet i enda syftet att söka medömkan)

Snart kan jag även bocka av dag 3 av fruktansvärd smärta i halsen och det finns inget som tyder på att morgondagen kommer att vara bättre. Inga värktabletter eller halstabletter hjälper. Det jag har ätit på tre dagar ryms lätt på en frukostbricka. Jag är fullständigt uttråkad och ingen film är fängslande nog. Ingen idé att ringa en massa kompisar för det enda jag skulle få ur mig är grumpf-höh-åh-aj. Och dessutom är jag fortfarande förbannad så jag har ingen lust att underhålla er med en massa småhumoristiska inlägg heller. Så det så!

söndag 7 september 2008

.i kväll dog jag en smula

En av mina bästa vänner skadesköt mig i kväll. Jag mötte honom med ett ömt hjärta. Han tog det till sina händer och värmde det. Stärkte det och skyddade det. Trots att jag var rädd öppnade jag mig och litade på honom. Jag ville så gärna våga igen.

Men mot lögner finns ingen smärtlindring. Mot svek finns inga skottsäkra västar. Bedrägeriet gick rätt in i mitt hjärta och de händer, som jag tidigare trott skyddat hjärtat, stöp det sakta, sakta på blod. Skottet kom i kväll, men blodet var för länge sedan borta.

Smärtan var ändå outhärdlig.

.om den jag söker

Läser vidare på e.kontakt. Under rubriken "om den jag söker" har 41-åringen skrivit: vältränad entligent

.crazy?

mm, crazy. På ett bra sätt ;)

.vad får man egentligen tycka om sig själv?

Läser på e.kontakt att en man söker en tjej som passar in på: ...tänkande, charmig, omtänksam och attraktiv. Funderar genast om det passar in på mig.

Tänkande, tja fast inte mest som i filosoferande utan mer i betydelsen av att jag tänker på andra. Men jag svarar nog "ja" på det ändå.

Charmig, absolut. Jag är busig, glad och spontan, det måste väl vara definitionen på charmig.

Omtänksam, definitivt. På gränsen till självutplånande ibland.

Attraktiv, nej, det kan jag av någon anledningi nte svara på. Jag kan med lätthet ha åsikter om min inre egenskaper, men de yttre? Nej, då slår skeptikern in. Om jag säger att jag är attraktiv så kan jag motbevisas direkt. Det räcker med en blick på mitt foto, så ertappas jag med lögnen. Men om JAG tycker att jag är attraktiv, då borde jag väl kunna svara "ja" på den frågan. Eller om tillräckligt många har sagt att jag är attraktiv? Men märkligt är det att jag inte behöver lika många som sagt att jag är charmig för att jag ska veta att det är sant.

Känner ni igen er? Är ens utseendet inte någon man får ha en åsikt om?

.jamenvafasen

Värktabletten som jag svalde för att kunna äta någonting utan att dö av smärtan, fastnade i halsen för att det var så svullet. Jamenvafasen. Jobba lite med mig nu kroppen!

.jag saknar ord

Som bloggare samlar jag alltid på uppslag till inlägg. I flertalet fall väljer jag att censurera mig för att spara tanken till ett inlägg. Jag kan till och med pressa mig själv till att göra saker jag inte skulle ha gjort utan bloggen. (där tänker jag i synnerhet på bastubadandet och doppen i iskall sjö i fredagskväll....nu är jag totalt däckad har någon slags infektion i halsen vilket gör svinont och får min kropp att skaka av feber)

Finns det något ord som beskriver den här "störningen" att scanna livet på inlägg?

Om inte, så behövs ett nytt ord. Vilket föreslår ni?

torsdag 4 september 2008

.rätta perspektivet

Hade nyss ett jobbigt samtal på mobilen. Ett samtal som innehöll höjda röster, tårar och frustration, även från min sida. E gör som hon brukar när hon förstår att jag är ledsen eller arg. Hon slår lov på lov runt mig. Hon förvissar sig om att hon får min uppmärksamhet med ömsom pussar, ömsom kullerbyttor över mig. Hon talar mjukt till mig och säger "ja, mamma" när jag flyttar mobilen från örat och ber henne borsta tänderna.

När jag avslutat samtalet låter jag de sista tårarna komma. E tittar på mig med varma ögon. Hon hämtar till och med ett gosedjur som hon uppmanar mig att krama. Jag frågar henne hur man ska göra när någon känner sig ensam. Hon rycker på axlarna och säger att hon inte vet. Och att jag ska säga det till personen i telefonen. Personen kommer att förstå om du säger att du inte vet.

Sen berättar hon hur man ska hantera ett gräl. Då sätter man upp handen och säger "stopp". Och slutar den att bråka så håller man upp tummen. Som polisen gör med Hulken.

Hon inser själv hur klok hon varit och kroppen hennes åmar sig och ansiktet strålar. Jag drar henne närmare mig. Gömmer våra kroppar under en filt och öppnar boken om katten Oliver.

.jag älskar mitt barn!

Jag blir alltid misstänksam mot den föräldern som lite för många gånger säger att hon/han älskar sitt/sina barn. Vem är den tänkta mottagaren av informationen? Den hotfulla omgivningen? Eller den osäkra föräldern?

Det går över en gräns och ju fler "mina barn är underbara" det kommer efter det, desto mer kritiskt granskande blir omgivningen (läs:jag). Jag misstänker att föräldern slösar bort alla ömhetsintygelser utanför hemmet, där publiken finns, så att inga blir över att ge till barnen, som mest behöver dem.

onsdag 3 september 2008

.älskar, älskar inte

Jag älskar dig, sa han.
Respekterar du att mina åsikter inte är dina?
Nej, svarade han.

Jag älskar dig, sa hon.
Lyssnar du till vad jag har att säga utan att längta efter att höra din egen röst?
Nej, svarade hon.

Jag älskar dig, sa en annan.
Kommer du att älska mig när år börjar synas på min kropp.
Nej, svarade denne.

Vi älskar dig, sa de.
Känner ni samma sak när jag sover?
Nej, svarade de.

.sötsaker och andra sötsaker

Mitt företag har en glasbur i ett kontorshotell. Vi delar på en sunkig liten kokvrå, en föreläsningssal och ett tv/konferensrum. Snart ska vi dela på en kaffeautomat också. Och kanske en kopiator. Rätt hyfsad kontorsstandard för en norrländsk småstad.

I akvariet intill mitt sitter J, 25 år. Han är så söt att jag inte vet om jag ska nypa honom i kinden, lägga fram en virkad duk och bjuda på sju sorters kakor eller om jag ska ta med honom hem, slita av honom kläderna, ringla chokladsås och strössel över honom innan jag äter upp honom.
På dagarna konverserar vi med varandra via msn. Nyser jag så dyker det upp ”prosit” på min skärm. Passerar någon skum typ utanför kontorsfönstret så avhandlas det omedelbart i textform.

I dagarna två har vårt gemensamhetsutrymme belamrats med 40 industrigubbar och ett par damer. Fördelen är att det står godsaker på borden i form av choklad och bullar. Nackdelen är att de blockerar vägen till vår sunkiga lilla kokvrå. I eftermiddags vågade jag mig ut. Väl tillbaka på mitt trygga kontor igen så dröjde det inte många ögonblick innan ”en gubbe spanade på din häck” blinkade på min skärm.

Usch så otäckt. Medelåldersmannen som tittade lystet på min häck. Kan nog tänka mig att han ville sätta tänd….vänta lite nu! Inser just att det inte finns en snöbollchans i helvetet att jag får till slutknorren på det här inlägget utan att bita mig själv i röven….

.företagsutbildning?

P längst bort i korridoren ska går en företagsutbildning i Venedig. Var det någon som missade orten? Bäst att jag upprepar för säkerhets skull. VENEDIG. Ämnet då? Hur man gängar!

Han kommer nog tillbaka med tighta byxor, uppknäppt glansig skjorta, krulligt bröst och väsandes "ciao bella" när han passerar.

tisdag 2 september 2008

.avundsjukan och handlingskraften

En vän till mig har ett sådant hus som man vet att man kommer att älska redan innan man klivit över tröskeln. Utsidan är full av karaktär och insidan är helrenoverat intill minsta golvlist.

-Får jag fresta med en husesyn, säger värden?

I helvete heller tänker jag och förstår att jag aldrig kommer att kunna återhämta mig efter en sådan kraftfull tortyr. Egoist, tillägger mina tankar. Ordet sadist virvlar också förbi.

-Här, intill öppenspisen ska matsalsbordet stå....här i det gigantiska köket med köksö ska jag laga sjukt mycket god mat...här ute på altanen ska jag dricka vin och titta på båtarna som seglar förbi...här ska jag hemmabio-stor soffa-och ännu större tv...här i hallen med golvvärme ska alla avundsjuka samlas... Ok. Inte riktigt ordagrann husvisning, men ungefär så lät det i mina öron.

Men se den avundsjuka som inte är till godo. Väl hemma igen rev jag ner en garderobsdörr från sovrummet och började skrapa. Och nu ska jag googla "klickgolv".

måndag 1 september 2008

.röra lite på fläsket!

Om jag lägger mig i bubbelbadet och vrider och trycker på alla tänkbara reglage och knappar så kan det bli ett sju-djävla liv däri. Man verkligen känner hur fläsket rör på sig i det stormande vattnet.....rör på fläsket! Det är väl en uppmaning till motion.....bränna kalorier......platt mage.....så...alltså....ursäkta mig.....jag ska gå till "gymmet" nu.

.jag vill bo i en svamp, annars får jag kramp

M är kär. M är så kär att hon kan tänka sig bo i en banankartong bakom Hemköp, bara hon får bo med honom.

J tycker att hon ska sluta upp med det tramset. J vill sitta i köket hos henne och läsa gamla tidningar och slåss om lösgodiset med 5 (andra) barn.

.den glade musikanten stöter på problem

  • Den glade musikanten har, som bekant, en ny gitarr.
  • Den irriterade musikanten har, utan handpåläggning, en sträng som pekar åt fel håll.
  • Den handlingskraftige musikanten har, i sin ägo, en dator med bredband.
  • Den panikslagne musikanten har, med stigande puls, uppskattningsvis 50 valmöjligheter vid köp av sträng.

(för mer problem, fråga totalt inbiten musiknörd och han/hon kommer att bombardera dig med länkar och fråga om du vill ha "Balls End" )

(vad är det med girarrer och porriga associationer egentligen? Balls och Power stand! Men, kom igen nu!)