Jag älskar dig, sa han.
Respekterar du att mina åsikter inte är dina?
Nej, svarade han.
Jag älskar dig, sa hon.
Lyssnar du till vad jag har att säga utan att längta efter att höra din egen röst?
Nej, svarade hon.
Jag älskar dig, sa en annan.
Kommer du att älska mig när år börjar synas på min kropp.
Nej, svarade denne.
Vi älskar dig, sa de.
Känner ni samma sak när jag sover?
Nej, svarade de.
onsdag 3 september 2008
.älskar, älskar inte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag älskar dig, sa han.
Önskar du ibland att jag var någon annan? undrade hon.
Inget sa han.
Vi älskar dig, sa barnen.
Önskar ni ibland att jag var någon annan? undrade hon.
Nej, sa barnen.
Tack för slutklämmen! Det fattades något, men jag kunde inte komma på vad det var. Familjen! Hur kunde jag glömma bort dem. Men i mitt fall får jag nog plocka bort det första stycket du skrev. Jag har ingen sådan man.
Det har egentligen inte jag heller men det lät så poetiskt och alla bra slutklämmar måste ju ha en kontrast.
Skicka en kommentar