Min dotter tror att hon börjat skolan. Det har hon inte. Hon har bara knuffats dit av utrymmesskäl. Men eftersom hon älskar att gå i skolan så låter jag henne tro det. Att hon går i skolan alltså. Faktum är att jag själv börjar tro på det också. De har nämligen fått sin första läxa.
Barnen ska tillsammans med sina föräldrar diskutera lycka. När man känner lycka och hur det känns. Den första halvan av frågan klarades av på ett litet ögonblick. Lite kul var det att hon såg lycka i både handling (vara brudnäbb på bröllop), konsumtion (glass) och relationer (de flesta vännerna på dagis namngavs).
Andra halvan av frågan var värre. Då sa hon att hon tänkte en massa men fick inte ut det ur munnen.
Sådan mor, sådan dotter.
tisdag 16 september 2008
.första hemläxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vilken läxa! Jag försökte göra den själv men klarar den inte. Och jag är ändå 40 år.
På affektteorin pratar man om att de flesta känslor sitter i magen på olika sätt. Där kan vara ett bra ställe att börja. :)
Har din dotter börjat i "nollan"?
Vi kom faktiskt lite längre i diskussionen senare. Då hittade hon känslan "mysig" i kroppen. Och utan några som helst baktankar (öhm, hm) frågade jag hur det kändes i kroppen när jag hämtade henne från skol...öh, förlåt förskolan. Då beskrev hon det som att man blev glad i hela ansiktet och hoppig i kroppen.
Ps. Alla femåringar fick flytta på sig, så hon kallar sin klass för femårs.
Din dotter är i somligt mer mogen än mina vuxna etikstudenter... phu!
Skicka en kommentar