Det finns en plats på jorden dit modern teknik inte når. En plats där ordet e-mail inte betyder mer än slumpmässigt sammansatta bokstäver. En plats där kommunikation sker i form av handskrivna lappar.
Till den här platsen kommer jag med andan i halsen. Med genuina svårigheter med att behålla koncentrationen. Bollandes med skitiga stövlar och gnällande barn.
Den information som presenteras för mig i form av en liten notering på en almanacka försvinner från mitt medvetande redan innan texten nått mitt förstånd.
Bokstavskombinationen som skulle ha varit begriplig för mig stavades m-u-l-l-e. I dessa fem bokstäver fanns informationen om att jag skulle ta med sittunderlag, dryck i termos, varma kläder och en smörgås.
Kära dagisfröken!
Den lilla maskinen som nästan ser ut som en tv och en skrivmaskin heter dator. Från den kan du skicka meddelanden till barnens föräldrar. Det är jättelätt och det kanske räcker med att du skickar ett mail (alltså ett särskilt brev som man skickar med hjälp av maskinen som kallas för dator) i veckan. Och du kan till och med skicka samma meddelande till ALLA föräldrar. Visst låter det fantastiskt?!
Vänligen!
/ Es mamma.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Hos mulle betalar man ju fortfarande med kottar och pinnar, hur kan du då kräva att mulle ska ha en daaator så han kan mejla... kan mulle ens stava???
/K
Mulle kan säkert bygga en dator av det skräp han/hon hittar i skogen. Mulles jobb är nämligen att städa! Kan tänka mig att det dyker upp ett eller annat kretskort i sopberget vid skogskanten när han/hon röjer upp.
Skicka en kommentar