LIVET OCH LITE TILL

tisdag 9 september 2008

.100 meter läkare

Efter lång väntan och ett grötigt sluddrande i luren så lyckades jag få tid hos läkaren idag. Med en alvedonstinn kropp lyckades jag ta mig så långt som till väntrummet där Svensk damtidning väntade på mig. Tydligen så är det damtidningen som planerar Viktoria och Daniels bröllop i sommar. De hade hittat vigselförrättare, bokat lämpliga datum för fest i dagarna tre samt påbörjat gästlistan. Var var de när mamma gifte sig i somras?

Jag hade just lagt ner tidningen när jag hörde mitt namn ropas. Läkaren tittade hastigt upp och sa det patentregistrerade "jaha, hur var det här då?". Innan jag börjat berätta om mitt dilemma så hann jag konstatera att läkaren i fråga hade bråttom som fan. Snubblande nästan över britsen när han skulle hämta engånsplastgrejerna man har på den där saken som lyser. Kollade i ena örat. Jag klockade. 0,3 sek. Kollade i andra örat. 1,2 sek, men då har jag inte räknat bort tiden det tog för honom att flytta på håret som täckte örat. Jag gapade och glasspinnen åkte äckligt långt in. 2,5 sek.

Han kickade iväg stolen mot skrivbordet. 0,5 sek. Sa att jag NOG hade halsfluss och att han skulle skriva ut penicillin. Jag tänkte att det är klart att han måste gissa. Hann han se något överhuvudtaget? Tack och adjö.

Utanför satt fler patienter och väntade.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Gôtt me medikamenter, då är du tbaks på banan snart. Ska t Blåsippan t môra o koppla elektroder. Hoppas de lugnat sig!

Pseudonaja sa...

Inte ens en bakterieodling? Det måste ha varit väldigt bråttom. Hoppas att medicinen tar då.

Anonym sa...

ELLER så konstaterade han ytterligare en tjejj som inte klarar en riktig killförkylning....

Kristina sa...

Jag tror att de hinner se en hel del på kort tid faktiskt! Det är väl ovana AT-läkare som måste kolla extra, antar jag. Men halsfluss är ju något vilken läkare som helst måste gissa, för det kan väl inte konstaterats utan provtagning på bakterierna. Sedan är väl behandlingen densamma i vilket fall, eller? Kul att du varit inne på min blogg och gillade mitt halsband.

Comvidare sa...

Penicillinet hjälpte. Jag är på banan igen. Firade med frukost, lunch, middag och chokladmuffins till kvällsfikat. Tänderna hade nästan glömt bort hur man tuggade.

(som en sjuk bonus så tappade jag lite vikt...inget dåligt som inte har nåt gott med sig)