Mitt sovrum är ett smakprov på en homestylares värsta mardröm. Har jag sagt det? Golvet är brun-/gråspräckligt och tapeterna, inkl. garderobsdörrarna, är klädda med en terrakottafärgad tapet. Jag har överlevt så här länge tack vare att jag blundar största delen av tiden jag är där.
I ett synnerligen oväntat ryck av handlingskraft åkte tapeterna ner från garderobsdörrarna. Alla utom en dvs. Den hade någon kört huvudet igenom. Men ibland kommer jag på de mest genialiska sakerna av bara farten.
Med kattungen E i släptåg hittade jag, långt in i förrådet, garderobsdörren som suttit i hallen. Den var slät och fin. Inga spår av strykjärn genom spånskivan. Inga fotavtryck. Perfekt.
Dörren gled med lätthet ner i de gamla gångjärnen. Klick.
Dörren var en decimeter för smal!
(kattungens konstruktiva tips var att flytta kläderna till ena halvan av garderoben så att de inte syntes i glappet)
onsdag 17 september 2008
.det såg ialla fall ut som en god idé
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har alltid varit så imponerad av dem som kan ögonmåtta. Själv är jag, trots mitt yrkesval (grafisk formgivare) katastrofal på allt ögonmåttande som överstiger en A4-sida i yta.
Lösningen hemma fixades genom en bräda som fick bli en endecimetersdörr på motsatt sida. För ja, även jag har en dörr som är för liten.
Jag hade inte ens en tanke på att dörren skulle vara för smal. Snopen var rätt ord i sammanhanget. Nej, jag får helt sonika bära upp och laga den skallade dörren istället.
Typiskt!
Skicka en kommentar