.en kuk tack!

Mamma! Pappa! Jag borde ha fötts till man. Är ni säker på att ni inte monterade ihop mig fel? Jag klandrar ingen, men vissa bruksanvisningar kan vara rätt svåra att följa.

Igår var det dans. Åtta timmar non-stop för den som ville. Jag ville, men kroppen, och då främst tårna, protesterade. Det finns inga ord som beskriver smärtan när fet man stampar på ens tår mitt i en virvlande bugg. Det finns inga kraftuttryck som är starka nog för att berätta om känslan när klacksko sparkar fotknölen blodig.

När jag lägger mina armar runt halsen på en man, gammal nog för att ha orgasmer, så slår det mig vilket unikt tillfälle dessa män har, och hur ofta de faktiskt schabblar (öh, är det ett ord?) bort allt med ryckiga höftrörelser och svettiga pannor. En man som kan föra kvinnan runt golvet i mjuka svepande rörelser, är så gott som bortgift redan i fjärde takten. För som U sa, så blir hon fortfarande kär i en man som kan dansa.

Det är ungefär här som mina tankar förflyttar sig till ögonblicket när jag föddes….till kvinna! Mina chanser att hitta en (dans)partner för livet försvann i samma ögonblick som mina föräldrar monterade dit en snippa istället för en snopp. Jag vill inte ta för stora ord i min mun, men jag hade varit fantastisk på dansgolvet. Mina höfter hade fått kvinnorna att andas dagg, mina händer längs rygg hade skapat kollektivt skälvande och mina charmande kommentarer hade gett mig fler telefonnummer än vad som fått plats i mina tighta jeans.