.en annan typ av missbruk

Jag är tvångsmässig i en sak, och det är att sjunga med i ALLT! Musik som spelas på radion, från TVn, ur någon annans dator, från grannarnas stereo, som doa-kör till någon annans nynnande. You name it!

Igår sjöng jag mig igenom ett helt Body Combat-pass, medan de andra förstärkte sina sparkar och slag med lite mer passade pow-wow, hi-ya och ka-poff.

Men dottern vägrar att vara medberoende. Hon vrålar rätt ut när jag gör förarsätet till min scen, och ratten till min mikrofon.

-sjung utan att det hörs, skriker hon från baksätet!

Och jag tystnar,

tills jag tvångsmässigt börjar sjunga igen två minuter senare.

.lady gaga-rara-blabla

När jag tror att jag är språkbegåvad så lyssnar jag bara på en av Lady Gagas låtar och så rinner egot av mig igen. Jag kan inte ens identifiera språket.

Här sjunger hon tex om "bäramä-äs".

Jag betar av språkträdet eftersom, och nu har jag kommit till den romanska grenen.

.måndag hela veckan

Visst har ni sett den där ljuvliga filmen Måndag hela veckan (Groundhog Day) med Bill Murray? Alltså den när han vaknar på samma dag om och om och om och om igen.

Så är det för mig med.

Nästan.

Varje gång jag startar bilen spelas Moonlight Shadow.

Vad jag förstår så handlar den om bristfällig kommunikation. Och död.

Alltså, hm.

Om Gud pratar med mig så måste Gud nog vara lite tydligare. Jag fattar inget.

.kåtan där vägen tar slut och marschallerna börjar

I hallen ligger vintriga kläder och sprider upplevelse över hela lägenheten. Det luktar rök, pudersnö och kaffe. Själv ramlade jag ner i soffan samtidigt som mössan och vantarna landade på hatthyllan. Under mig har jag nu stoppat de fötter som fortfarande ömmar av kylan som högg tag i dem när det tog en evighet att skotta fram den bil som bara motvilligt gick med på att bära mig in i skogen. Jag ska snart stilla mig med en kopp te, men först efter att smaken av hemmagjord och prisbelönt getost lämnat mig trånande kvar.

För tidigare i kväll öppnade jag ögonen och fann mig själv insvept i filtar framför en brasa. Det var gudstjänst i en kåta där vägen tar slut och den marschallsmyckade stigen börjar. Och gårdens alla smaker dukades upp framför hungriga ögon så snart sången ebbat ut.

Nu behöver jag bara blunda för att minnas.

.julsångerna man inte vill höra

Trots att jag hade all tid i världen så raserade mina planer och jag fick småspringa in i kyrkan. Förblindad av immiga glasögon valde jag en plats längst bak. Under läktaren. Strax bakom en pelare. Knappt hade kören tagit ton förrän jag insåg två saker. Jag ser inget. Jag hör inget.

Fan (sa jag inte för jag satt ju i kyrkan).

Barn! När Jesus sade, låt barnen komma till mig, så la nog lite för många det på minnet. I raden bakom skrek ett barn så att blodet isade sig. På andra sidan gången nötte en annan junior hål i mitt huvud, och på samma bänkrad prasslade en tredje juvel med papper så att mitt skinn krullade sig.

Barn som inte lärt sig att vara tysta ska stanna hemma.

Nog!

Ps. Jag är övertygad om den del av konserten som jag inte hörde var lika fantastiskt som det jag snappade upp när Jesus alla barn, under ett försvinnande kort ögonblick, var tysta samtidigt. Ds

.lik som inte kallnat

Totalt sönderspelade låtar borde läggas i en byrålåda och glömmas bort för att hittas igen om ett par hundra år och då eventuellt behandlas som en skatt igen. Jag säger eventuellt för det kanske är så att de är så trasiga att de är bortom all räddning.

Får jag presentera några rykande färska plågor:

.jesus och hans godispåse.

Jag såg Jesus igår kväll. Ja, kanske inte min Jesus, men många andras. Han klev fram med ljuset i en aura runt sig och mötte församlingens jubel. Hans predikan var tonsatt och massan sjöng lydigt med, och i fuktiga ögonvrår blänkte budskapet.

Själv stod jag utanför, som jag så ofta gör vid predikningar. Det högtravande språket passerar ovanför mitt huvud. Ty jag är blott en enkel människa. Men jag hade närvaro nog att uppskatta inramningen och jag lät mitt hjärta värmas av de som hittat sin frälsare.

Till mig talade han bara en gång och då sa han att han kunde köpa sin godispåse själv, istället för att förgäves vänta på att den skulle lämnas som en gåva till dem som följde strömmen.

Amen.

.(o)musikalitet går i arv.

Ibland slår jag lock för öronen och bryr mig mindre om ifall mina grannar hör min ylande stämma, ackompanjerad av taffliga ackord och aningens förlånga pauser mellan ackordbytena. Boken som alltid ligger uppslagen framför mig är en samling örhängen med bästföredatum 1984.

Tydligen har jag ialla fall ett hängivet fans.

För den blonda högtalaren i badrummet spelar nu "foräver jang i wanna bee foräver jang"

.dagen när muren rämnade

Jaha, 20 november var tydligen dagen när muren rämnade. Jag orkade inte stå emot längre. Nu spelar Spotify stoldansarvänliga jullåtar och jag skruvar upp volymen lite extra på datorns högtalare.

Christmas is near!

.rätt låt och du ligger rätt

Lyssnar på Sting i bakgrunden medan jag jobbar. Tempot i hans låtar harmonierar med gunget i min kropp just nu. Lite bakåtlutad med andra ord.

Grymt sexig man den där Sting. Honom vill jag ligga med, tänker jag spontant när den här videon rullar.


Sen läser jag senaste kommentaren: "I played this in my high school talent show. I got so much pussy that week it was unreal."

.winnerbäck for dummies

Nu jävlar Winnerbäck ska du få dig en omgång, tänker jag och googlar texten till låten som spelar från stickan. Det har aldrig klickat fullt ut mellan oss. Och eftersom jag förstått att jag inte ser vad andra ser, så drar jag slutsatsen om att det handlar om texten. Kanske något mellan raderna? Eller ett budskap om man spelar låtarna baklänges i slowmotion? Vi ska träffas om en månad så jag känner pressen…

Så därför nördlyssnar jag. Med texten framför mig.

Och fattar inte ett dugg.

Det säger jag såklart till en av Winnerbäcks absolut största (nörd)fan. Han ser ut som om han ska dö, och jag undrar om jag under påverkan av diskussionens hetta råkat säga något om att jag ska mörda hans barn.


Men jag fattar fortfarande inte ett dugg.

Är det gryning? ”när mörkrets sista trummor dånar ut”
Är det skymning? ”när kvällens första frusna stjärnor vaknar”

Och ljuger han för sin skull? ”du visste nog att jag hade mina skäl”
Eller för någon annans? ” jag skänker dig den sista lögn jag har”

Nu får ni språkatleter där ute hitta nåt jag kan säga om den här låten så att jag inte avslöjar att jag har noll koll.

Winnerbäck for dummies!


när natten är här ska jag lämna allt tillbaks
vinet & skulden jag har
du visste nog att jag hade mina skäl
ett sätt att ge, ett sätt att ta

när mörkrets sista trummor dånar ut
överger & lämnar mig kvar
jag blundar i en frusen tyst minut
ett mycket sällsynt exemplar

ljus - stanna kvar
kom & var min vän
ljusna mig igen, igen, igen

du sätter all din tilltro till en dröm
till sångerna som tar ens liv till slut
din skönhet inspirerar till en lögn
när mörkrets sista trummor dånar ut

& varför stod du annars här?
du kunde valt den andra vägen
du läser mig kapitel för kapitel
jag är mindre stolt nu, mer förlägen

ljus - stanna ...

kom & var min vän för en sekund
när kvällens första frusna stjärnor vaknar
bli mitt sista halmstrå för en stund
vi som har allt, vi som saknar

jag skänker dig den sista lögn jag har
jag offrar & betalar vad som krävs
när natten är här ska jag lämna allt tillbaks
resterna jag frossat i förgäves

Ps. Jag böjer mig ödmjukt för raden "ljusna mig igen". Den är läskigt bra. Ds.

.nästan rätt text

Och nej, jag tänker inte avslöja vilka textsnuttar som jag trallat högt till, i förvissningen om att jag varit helt rätt ute.

.vem pappa var innan han träffade oss

Min uppväxt präglades av två saker, Gösta Linderholm och blåbär. Jag kan i detalj återskapa dofterna från soldränkta kalhyggen och hur skogsmaskinernas parallella spår visade vägen till de mest blåbärsrika snåren. Då och då stannade vi upp i vår lek och följde mamma med blicken när hon hukad fyllde sina hinkar med fyllningen till många framtida pannkakstårtor. Kalhyggen gör mina ögon blanka och lungorna drar girigt åt sig alla minnen.

Mitt visförråd svämmar också över. Vid pappas sida har vi suttit när han outtröttligt spelat de låtar vi bläddrade fram från en av pärmarna med en handritad g-klav på etiketten. Hans röst överröstade alltid våra och tonarten han valde var omöjlig att följa. En gång hittade vi ett fotografi med vår kostymklädde ungdomspappa i bakgrunden, sittande på en klippa med elasen vilande i knät. Hans bandmedlemmar satt utspridda över andra delar av skärgårsidyllen. Vi såg hans drömmar.

Igår berättade pappa att elbasen ska säljas. Men jag tror att det gör mer ont i mig än i honom. Elbasen har alltid funnits där som en bild av vem pappa var innan vi lärde känna honom.

.så att ni inte behöver tänka själva

Här har vi de fyra bästa! Det finns ingen anledning att dra ut på det längre. Hoppa fram några fredagar så blir det bra. Så så!

Mariette


Erik


Karolina


Tove

.vilken fin sång vännen!

Min snartsexåring sjunger högt för mig i bilen. Min roll är att vara jury. Jag stirrar med ett fast ansikte på den ylande singer-songwritern. Öronen ber om nåd.

Hon vill ha besked.

Vad fint det var, säger jag uppmuntrande.

Hon rynkar på näsan och säger att jag får säga att det inte var bra om det inte var det. För hon blir inte ledsen av det.

Då säger jag som det är att det kanske inte var den bästa låten jag hört.

Hon håller med. Den var verkligen hemsk.

Och så börjar hon på en ny. Marginellt bättre.

Och jag tänker att någon biografi om hur jag uppfostrade en stjärna lär jag inte få skriva.

.här har ni min favorit!

.vissa kläder växer man aldrig ur tydligen

Här är stentvättade jeans och smala skärp. Här är stora frisyrer och parfymen Date. Här är blyga blickar och avgaserna från en moped.

Tjugo år senare...

...men minst lika bra!

.något gammalt, något lånat...

Svettades i grupp idag. Friskis & Svettis bjöd på gratispass. Man tackar och bockar.

Men det tog inte många minuter innan jag kom på varför jag inte varit där sedan de senast hade gratispass.

1. Det finns ingen koppling mellan mina hjärnhalvor. När hurtfrisk gympaledare skickar ena benet fram och ena armen upp, så liknar jag mest ett epileptiskt anfall i mina försök att kopiera.

2. När det börjar bli svettigt så avbryter ledaren för att man ska promenera på stället. Promenera är inte gymping, det är något man gör när man ska hämta kaffe.

3. Bensaxhopp gör att det är farligt nära att kissa på sig. Jag minns när jag var ung och inte hade haft en barnmorska på tillfälligt besök i livmodern, då kunde jag knäcka nötter med knipmuskulaturen.

4. Det blir lite väl många juckande svettiga skrev i ansiktshöjd för min smak.

5. Musiken. Oh-my-god. Musiken. Claes af Geijerstam ringde och ville ha tillbaka sitt blandband från 1990.

.här skulle man vart!

.fantomens alla personligheter

Vinet och de svalkande drinkarna övertalade oss att följa tonerna från den flerstämmiga sången in, bakom ett vitt trähus, till en liten lövtäckt berså. Runt ett bord, dekorerat med tomma flaskor och nästan utbrända ljus, satt ett tiotal vänner och ömsom sjöng, ömsom skrattade. Stolar drogs ut för oss att sätta oss på och mitt glas fylldes av rusiga bubblor.

Den glasögonprydde unga mannen intill mig drack sparsamt av det som bjöds. Han skulle upp tidigt dagen efter. Han var nämligen fantomen.

Say what???!!!!

Killen på andra sidan var också fantomen. Liksom han på andra sidan bordet. Fast de turades om. Ibland pirat, ibland fantomen.

Så ett litet tips till alla er som vill se en fantomen med tight röv.....följ ljudet av flerstämmiga snapsvisor, och leta er in bland gränderna!