.bilhandlarinnan

Min bil har tagit kontrollen över min andning. Ögonblicket jag vrider nyckeln tystnar jag. Och ungefär varannan gång så svarar bilen med samma kompakta tystnad. Då krävs det minst tre vänligt uppmuntrande ord för att startmotorn ska brumma förföriskt vackert igen.

Fast riktigt så nära gränsen till katastrof vill jag inte vara.

Jag behöver en ny bil.

Och ju mer jag tänker på det, desto viktigare är det att bilhandlaren är en kvinna. En bilhandlarinna.

Ska man förändra världen så kan man väl lika gärna börja under huven på en bil!

.en lång rad av lösenord

Jag loggar in på datorn. Sen vill eposten att jag avslöjar min unika kombination av bokstäver. Och Facebook vill inte heller veta av obehörigt intrång. Och sen den där dejtsajten. Det måste vara rätt person som flirtar och inte vem som helst.

Men hela inloggningsrutinen sitter i fingarna. De rör sig på eget iniativ. Och när jag helt plötsligt är inloggad på alla dessa ställe så kan jag inte för mitt liv minnas när det skedde.

.baklastaren är bak och fram

Vissa begrepp klibbar sig fast i hjärnan vare sig man vill det eller inte. Frontlastare är ett sådant ord. Och baklastare ett annat. Och just baklastare fick männen att tindra som små ljus vid eftermiddagsfikat. De var rörande överens om att alla borde ha en sådan. Själv försökte jag sortera fram ur kartoteket hur just en sån maskin såg ut. På frontlastaren sitter skopan fram så då borde baklastaren ha sin skopa bak. Eller? Men hur djupt jag än grävde så fick jag ingen bild. Och skissen som jag ritade i mitt huvud hade små förutsättningar för att kamma hem priser i kategorin "nydanande teknik", Så jag la frågan på bordet istället.

Jomen, svarade männen i kör. Baklastaren har skopan bak, och man kör liksom baklänges så att skopan hamnar fram. Hytten har man satt tvärtom. Frontlastare lastar fram och baklastaren lastar bak, fast tvärtom. Lätt som en plätt.


Jag googlar bildbevis...

Fram

Bak och fram

.det är skillnad på äpplen och päron

Jag undrar.

Varför visas det ett kuvert i telefonens fönster när jag skickar sms? Jag skickar inget brev, jag skickar ett sms. Det är inte samma sak. Det är inte ens nära. Det kunde lika gärna snurra en runsten på displayen. Eller en pergametrulle.

Jag skulle bli bra förvånad om displayen på kaffemaskinen visade att jag skrev ut ett 16-sidigt dokument i färg när jag väntade på min kopp kaffe.

Eller om microvågsugnen visade någon som dammsög vardagsrumsgolvet.

.världsmästare i fel gren

Jag vill ju vara bäst. Det varierar lite i vad jag vill vara bäst på, men nu är det mellandistanslöpning. Och för att bli bäst så måste du ha en klocka på armen som berättar att du inte alls springer så fort som du borde göra. Och som berättar att det inte alls är en mil runt kvarteret fastän det känns så.

När jag nött bort skinnet på knäskålarna och kysst fötter så lyckas jag tillslut hitta någon som kan berätta vilken av alla 700 apparaterna jag ska köpa. Själv panikar jag av blotta tanken på att fatta beslut om vilken blinkande sak som är mest prisvärd.

Naturligtvis är noga utvalt tekniskt underverk slut hos alla leverantörer. Äh. Hur svårt kan det vara, tänker jag och blundar och pekar. Beställer, i ett släng av övermod, snabbt en i en annan prisklass och av ett annat märke.

Det tar en vecka längre än utlovat innan paketet ligger där det ska. Pengarna ligger sedan länge där de ska. När jag matat in längd, vikt, frukosttider, grannens telefonnummer och lite annan smått och gott så kommer jag till rubriken "kalibrering".

Börjar ana oråd.

Jag måste knappa in hur långt jag ska springa innan jag ger mig iväg. I gengäld gissar klockan om det är långt kvar tills jag är framme. Eftersom kalibreringen kommer att göra mig galen så rekommenderar instruktionsboken att jag fyller i samma sak varje gång. I gengäld gissar klockan om jag går eller springer. Och fyller jag i maxpuls och vilopuls på rätt sätt så kan klockan varna om jag håller på att dö.

Finns det ett VM i felköp så borde jag vara direktkvalificerad.

.som en nummerupplysning på nätet

I hallen ligger mardrömmen "lokaldelen" och välkomnar mig tillbaka från semestern. Jag kan inte minnas när jag senast bläddrade i en telefonkatalog. Förmodligen var det när jag behövde papper att elda med. Typ bränna min BH eller nåt.

De brukar ringa mig på jobbet och fråga om vi vill betala för att vara med i katalogen. Det vill vi inte. Eftersom ingen letar utbildningar mellan psalmbokstunna blad. Inte längre. Jag brukar fråga om de inte hängt med i utvecklingen. Men man kan tydligen betala för att vara sökbar på deras hemsida också. Det vill vi inte heller göra eftersom det är GRATIS.

Fastnade i soffan framför Independence Day. En annan mardröm. Blev sugen på att bränna TVn för att slippa se. Men katalogen låg ända borta i hallen och dit orkade jag inte gå. Det missförstånda geniet i filmen öppnar sin laptop och börja göra sökningar. Den förvånade fadern häpnar över att sonen kan söka efter ALLA TELEFONNUMMER I USA med sin lilla dator. Jag gissar att ledningen för Lokaldelen inte ser på så många andra filmer.

Vet inte om jag själv hade valt 1996 som året att stanna upp i utvecklingen...

.obs! lånad mail

Lägger drömmar på lager när jag klickar mig fram på Blocket. Nu stavas drömmen sommarstuga. Fast det har den gjort rätt länge om jag ska vara helt ärlig. Bilden av en avslappnad mamma och en sommarvarm dotter kan inte riktigt släppa taget om mig. Särskilt inte nu när jag fått nys om ett intressant objekt. Jag har redan byggt ut trädäcket, skrivit inbjudningar och målat om i vardagsrummet som jag aldrig sett.

Mitt i allt klickande så stöter jag på textraden: Obs! Lånad mail.

Vem år 2009 har inte tillgång till egen mail? Kan man leva utan mailadress? Hur gör man då?

Mer bakom flötet: Min ultramoderna bostadsrättsförening har skickat ut en förfrågan om vi vill betala via autogiro. Va?! Om tjugo år kanske de har kommit på att det finns något som heter e-faktura. Och då kanske tanten med sommarstuga också hunnit skaffa mail.

.klockrent alltså!

Det är verkligen på tiden att min femåring lär sig klockan. Jag menar hon måste ju veta vilken tid hon ska börja med maten och hur länge jag vill ha sovmorgon. Tillexempel.

Hon tycker själv att det är en väldigt bra idé (fast jag måste erkänna att jag besparade henne anledningen..) och vilken tur att hon har en låtsasklocka i byrån också.

Fast jag förstår inte vad hon menar. Har hon en leksaksklocka?

Det tar en stund innan jag förstår vilken leksak hon beskriver.

Hur gammal måste man vara för att minnas att det var så här telefoner såg ut förr?

Tänker på ABBAs "Ring, ring bara du slog en signal". Förstår barn egentligen den texten? Vaddå "slå en signal"? Heter det inte "knappa ett nummer"?

Och robotdansen!

Så ser väl ingen robot ut idag heller!

.radioskugga?

Det finns en plats på jorden dit modern teknik inte når. En plats där ordet e-mail inte betyder mer än slumpmässigt sammansatta bokstäver. En plats där kommunikation sker i form av handskrivna lappar.

Till den här platsen kommer jag med andan i halsen. Med genuina svårigheter med att behålla koncentrationen. Bollandes med skitiga stövlar och gnällande barn.

Den information som presenteras för mig i form av en liten notering på en almanacka försvinner från mitt medvetande redan innan texten nått mitt förstånd.

Bokstavskombinationen som skulle ha varit begriplig för mig stavades m-u-l-l-e. I dessa fem bokstäver fanns informationen om att jag skulle ta med sittunderlag, dryck i termos, varma kläder och en smörgås.

Kära dagisfröken!
Den lilla maskinen som nästan ser ut som en tv och en skrivmaskin heter dator. Från den kan du skicka meddelanden till barnens föräldrar. Det är jättelätt och det kanske räcker med att du skickar ett mail (alltså ett särskilt brev som man skickar med hjälp av maskinen som kallas för dator) i veckan. Och du kan till och med skicka samma meddelande till ALLA föräldrar. Visst låter det fantastiskt?!

Vänligen!

/ Es mamma.

.a trip down memory lane

Ringde upp en gammal kompis som jag inte pratat med på Gud vet när. Att jag bara hade hans hemnummer gav i och för sig en viss ledtråd om hur länge sedan det faktiskt var. Men ett hemnummer är ju också ett telefonnummer... fast ett väldigt ovanligt sådant. När signalerna gick fram lät det som det brukade, men när det klickade till i luren och en kvinna svarade fick jag panik. Jag hade totalt tappat all kunkap om vett och etikett för hemtelefoni. Hur var det nu man gjorde när man ringer till någon som inte redan vet vem det är som ringer? Och vilka fraser använder man när man frågar efter en annan person än den som svarar?

I morgon ska jag se om jag kommer ihåg hur man gör när man skickar ett fax.

.framtidens mobil

Framtidens mobil går att köra som en radiostyrd bil. Då kan man styra fram och tjuvlyssna på folk.

(vilken bra idé tänker vuxna Comvidare när hon lyssnar till ett barn visioner)

.3 dagar i Stockholm

Jag tycker om att åka tåg. Det finns en slags lugn rörelse med tåg som gör att detta transportmedel utklassar de andra. Dessutom kan man köpa fika. I en bistro!

Så jag satte mig till rätta. En resa på fem mil tog en och en halv timme. OK. Nåt var fel. Allvarligt fel. Vi fick kliva ur och vänta på en buss istället.

En timme senare stannade bussen. OK. Nåt var fel. Allvarligt fel. Vi fick kliva ut och vänta på ett tåg istället.

Väl framme och med humöret förvånandsvärt högt så ser jag att min monter har fel färg på mattan, fel färg på väggarna och till och med fel namn på rampen. Stod jag ens vid rätt monter kan man fråga sig. Jo, det gjorde jag. Dessvärre.

Så var den dagen slut. Och jag med.

.facebook

Så gick man på den lätta. Men man måste väl testa innan man kan dissa. Smaka en tugga innan jag säger att det är äckligt.