.osynlig varningsskylt

Tre timmar att slarva bort. Tre långa timmar på en kall centralstation. Bäst att dra ut på aktiviteterna så mycket som möjligt. Middag! Två timmar och fyrtiofem minuter kvar.

Boken i packningen tittar uppfodrande på mig. Tryckförarutbildning, 130 sidor. Öppnar boken och börjar läsa. Ståstaplare. Dubbelverkande cylindrar. Motviktstruck.

Någonstans mitt i boken hamnar en man intill mig. Jag drar väskan närmare mig. Måste han välja just det stället att krångla med sin jacka på? Stödbenstruck. Drivmotor. Godshantering.

Närmare slutet av boken ställer sig tjejerna intill upp för att gå. På tyska hör jag att något är fel. På engelska förstår jag att en handväska är borta.

Aha, därför valde han just den platsen att svepa med sin stora jacka! Lömskt. Skrämmande! Det kunde ha varit min dator som försvann och enda anledningen att den inte gjorde det var för att jag var sur, trött och ville inte bli bökad med.

Skyltarna som varnade för väsktjyvar hade jag sett, men inte tittat på. Osynligt blir synligt.

.byns egna octomom

Hur många barn är de nu de har, tänker jag och ser hur hon lyfter upp en som nästan inte kan gå i famnen. Väl på plats balanserar den lille på sitt småsyskon som fortfarande ligger i tryggt förvar i magen nån månad till.

Det går inte att beskriva hur trött mamman ser ut.

Däremot så finner jag ord när jag ser en bubblande och skrattande pappa till barnen berätta om sitt jobb i ett annat land.

Han är tydligen borta långa peroider, men sina äktenskapliga plikter hinner han visst med.

.gift kåt man

Jag är ett äventyr. Eller så står det lovligt byte i pannan, fast det är inget jag själv ser när jag tittar i spegeln. Men tydligen är det så att man kan använda mig till att testa gränserna på. Särskilt om man är gift. Då kan man berätta för mig hur het jag är. Eller hur vacker. Och så kan man flirta ogenerat med mig tills jag måste säga ifrån. Jag!

Varför faller det på min lott att vara moralen? Varför är det jag som måste ta ansvar för att rätt gränser hålls? Jag har väl inget ansvar mot någon. Jag är inte gift. Jag är inte sambo. Herregud, jag har inte ens en pojkvän.

Och vilken jävla sits jag hamnar i då! Ursäkta mig medsyster, men din man har ramlat ner i min urringning. Hur många kvinnor kan ta den informationen utan att kasta anklagande blickar på slampan med den djupa urringningen?

Tankarna går till de sexuellt utnyttjade. Men hon var ju klädd utmanande. Är den allmänna uppfattningen att alla män är oskyldiga offer för sina lustar? Att de vare sig kan, eller behöver, ta ansvar för var de lägger sina kåta händer? Men jag kan inte hålla mig ifrån dig!

Mitt äckel förvandlas till genuin oro. Har jag ramlat över en överrepresentation eller är det så här livet ser ut när jag öppnar ögonen?

.bedragaren

När jag var ungefär 20 år, och snäppet mer nyfiken än vad jag är idag, så råkade jag på en ovanligt världsvan kille. Han berättade om sin uppväxt i jorden alla hörn. Han berättade om föräldrarnas framgångsrika karriärer och sin egen som läkare. Jag ville nog fly min egen verklighet för jag svalde allt med en rad imponerande suckar. Han levde det liv som man läser om i tidningar. Och tänk att han ville vara med just mig av alla människor!

Han försvann ur mitt liv lika fort som han klev in. Då hade jag följt honom in till fina restauranger bara för att han skulle kolla om de tog American express, hämtat honom vid entrén till universitetssjukhuset, lyssnat till släktingar som dött och kort som spärrats i väntan på något, lyssnat på historier om efterhängsna flickvänner och bläddrat i kataloger om vilken Rolex han skulle önska sig i födelsedagspresent.

Ett par år senare så dök hans bästa vän upp igen. Han hade tunga axlar och en polisanmälan i bagaget. Hans vän hade dragit med reskassan och lämnat honom strandad i New York med det enda sällskapet av telefonnummer som inte gick någonstans.

I efterhand ser jag naturligtvis var jag borde ha fattat misstanke och när jag borde ha reagerat. Till exempel hur kom det sig att en läkare inte visste vad ”geriatrik” var. Eller varför han aldrig följde med mig till mina vänner. Eller varför han hela tiden fiskade efter pengar.


Jag lämnade inget hos honom, mer än ett snopet uttryck.


Se SVTs dokumentär om en annan bedragare. Vi vill bli snopna!

(SVT Play, sökordet "bedragaren")

.cykla försiktigt

Precis innan jag ska bege mig hem, ensam, i sommarnatten kläcker S ur sig:
-"Du är inte orolig för våldtäktsmännen då?"
-"Vilka? Vad? Eh?"
-"Ja, de har ju tagit en av dem, men det är fortfarade två kvar. Mannen de tog säger de blev hetsad av de andra två. Kan tänka mig att de letar efter någon ny att hetsa till våldtäkt.
-"Hur många har de våldtagit?"
-"Tre, polisen har ju gått ut med en varning. Tjejer ska inte gå ensamma"
-"hmm"
-"Hej då, då! Det här måste vi göra om någon gång!"

Bakom varje husknut, varje buske, varje trottoarkant satt en potentiell våldtäcktsman. Jag tittade skeptiskt på alla som jag mötte på vägen hem. Kvinnor och barn inkluderat.

Jag tror jag stannar inne idag. Faktum är att jag tror jag stannar inne resten av sommaren.