Ertappar mig själv med att titta för djupt i vakna blå ögon, le lite för mycket åt det som egentligen inte är särskilt roligt, luta mig för långt över det bord som jag vill nå andra sidan på.
När han inte ser följer jag konturerna av hans käke med blicken och låter den rinna ner mot hans hals. Sträcker på mig för att se platsen där nyckelbenet möter bröstet. Händerna omfamnar koppen hårt, men mest för att de inte ska vandra iväg till hans ansikte och med fingertopparna stryka huden.
Under bordet korsar jag benen för att inte munnen ska avslöja det tanken säger.
”Du är så jävla snygg!”
LIVET OCH LITE TILL
fredag 2 januari 2009
.ljuvlig utsikt
Mitt i vardagen hos Comvidare kl. 1/02/2009
Mer vardagsrealism hittas här: attraktionen, männen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det går inte ta miste på känslan du beskriver. Talangfullt är ordet jag söker över hur du lyckas förmedla det i ord.
take him
no don´t!
Skicka en kommentar