.radioskugga råder än

Ni vet sådana som frågar om man gjort något, när de vet att man inte gjort det, och som njuter hela vägen tills man levererat svaret som lyder: nej, förlåt, jag är värdelös? En sådan råkade jag ut för i morse. En sådan som inte riktigt lyckades dölja skadeglädjen i sin blick när jag föll över bordet i förtvivlan.

Men tårar byttes till ilska i samma takt som hjulen på bilen snurrade. Med vilken rätt lade människan skuld på mina axlar? Och vem var jag som svepte skulden runt mig?

Radioskugga råder än.

.radioskugga?

Det finns en plats på jorden dit modern teknik inte når. En plats där ordet e-mail inte betyder mer än slumpmässigt sammansatta bokstäver. En plats där kommunikation sker i form av handskrivna lappar.

Till den här platsen kommer jag med andan i halsen. Med genuina svårigheter med att behålla koncentrationen. Bollandes med skitiga stövlar och gnällande barn.

Den information som presenteras för mig i form av en liten notering på en almanacka försvinner från mitt medvetande redan innan texten nått mitt förstånd.

Bokstavskombinationen som skulle ha varit begriplig för mig stavades m-u-l-l-e. I dessa fem bokstäver fanns informationen om att jag skulle ta med sittunderlag, dryck i termos, varma kläder och en smörgås.

Kära dagisfröken!
Den lilla maskinen som nästan ser ut som en tv och en skrivmaskin heter dator. Från den kan du skicka meddelanden till barnens föräldrar. Det är jättelätt och det kanske räcker med att du skickar ett mail (alltså ett särskilt brev som man skickar med hjälp av maskinen som kallas för dator) i veckan. Och du kan till och med skicka samma meddelande till ALLA föräldrar. Visst låter det fantastiskt?!

Vänligen!

/ Es mamma.