.fågelungen i mammahanden

Det kommer ingen ro till den späda lilla kroppen. Gång på gång ropar hon och lika många gånger svarar en irriterad mamma. Mamman vill inte störas under högtidsstunden i soffan där hon hypnotiseras av andra ensamstående mammor som letar kärlek. Den lilla vill också se. Och ha vatten i ett glas. Och ett till gosedjur och varför får jag inte det?

Plötsligt står frustrerad kropp i hallen med händerna i sidan och kräver att mamman ska be om förlåtelse. Hon har sårat och då måste man faktiskt be om förlåtelse så det så.

Då ser ju mamman att det är något annat i kroppen som inte vet var det ska ta vägen. Och mamman får ligga nära dottern och hålla den lilla handen likt en fågelunge i sina stora. Och mamman blir modig och stryker på kinden också. Det får man bara sällan. Men när man stryker med mammavarma händer så öppnas ett rum som är fullt av längtan efter pappan. Pappa har ju studsmattan och två stora rum där man kan snurra för det kan man ju faktiskt inte göra i lägenheten den är så liten och pappas hall är stor och. Hon hittar ett nytt andetag och fortsätter. Och hos pappa finns en lillasyster som skrattar när man busar med henne. Den stora mammahanden fortsätter att trösta tills tårarna stannat.

Långt senare smyger mamman in till barnets rum igen och hindrar sig jättemycket från att plocka upp den lilla handen och låta fjädrarna kittla fingrarna igen. Hon vill inte väcka den ro som omfamnar barnet.