.missade tåg och drunknande hjärtan

Kölden strömmar genom kroppen och jag trycker telefonen hårdare mot örat i hopp om att hitta värme. Jag blev kvar på perrongen när tåget gick. Men innan kylan nått ända ner i tårna så hittar jag fler snopna tågresenärer och helt plötsligt fryser jag inte lika mycket.

Vi står nära och delar med oss av oro och skratt. Telefonen som har en röst skickas mellan oss och vi får veta att det finns plats i bistrovagnen och att ingen ska lämnas kvar.

Plötsligt har jag nya vänner. Barnläkaren med den varma blicken som ska till huvudstaden för att hålla föredrag, geologen som fastnat i tankar om sig själv, det underbara syskonparet som har fullt av trygghet i sina kroppar och han, alkoholisten, som försöker dränka ett gott hjärta.

För i förvirringen väcks omtanke och svindlande godhet. Den elvaåriga pojken får julafton och alla sina födelsedagar i ögonen när en signerad matchtröja hamnar i hans famn. Han får den av mannen som har svårt att fokusera blicken. Det står Zlatan med svart tusch på ryggen.

Ett par minuter senare har hjälten ryckts tillbaka av missbrukets klor och det vackra hjärtat får kämpa med att hålla sig flytande.

Men jag kommer aldrig att glömma hur tåget smög förbi bakom oss, för att den pojken skulle få sin tröja.