.om systrars olikheter

Jag tystnar och tittar upp för att hitta nästa mening i några av mina systrars ögon, men det förblir tyst. Och de tittar lite förvirrat tillbaka på mig. De har ingen aning om vad de ska säga nu. De har aldrig hört en röst som ropar öronbedövande högt i huvudet. De har aldrig känt hur benen rör sig av sig själva mot en plats dit man bara måsta gå. De har aldrig fått en mening i sin famn som kan förändra allt, bara man förvaltar den väl.

De är logiska.

De tänker orsak och verkan. Det man vet har en struktur och en fysisk form. Och förmodligen kan man räkna på det också.

Så jag berättar hur jag ibland vet det som aldrig sagts. Jag berättar om den där Hon som jag haft i periferin länge, men aldrig träffat. Hon som jag bara vetat att jag måste lära känna. Hon vars liv jag ska påverka, eller hon mitt.

Jag berättar om hur tanke på en person många gånger resulterar i att telefonen ringer och jag får "tala om trollen".

Jag berättar om han som kan värma mitt hjärta på avstånd med sin blick. Och hur våra liv korsar varandra på ett sätt som vi inte kan styra över. Att jag inte kan annat än att slappna av och åka med.

De är logiska mina systrar. Så därför lyssnar de på mig med innerlig värme. Jag är deras syster och jag får vara precis hur jag vill.