De vet inte om det. Människorna jag träffar på dagarna. De vet inte om att de är på en audition. Rollen som ska tillsättas är kramare. Och personen som ska kramas är naturligtvis jag.
Jag behöver någon som kramar tills kramen tagit slut. Någon som vågar krama mig fastän jag sprattlar av rädsla och försöker fly. Någon som kramar utan att förvänta sig något tillbaka.
Kravlöst.
Och innerligt.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
3 kommentarer:
Kram! Fast jag vet inte om den uppfyller kriterierna :)
Vänta du tills nästa gång vi ses...
Mmmm, kramar.
Jag fick några på jobbet idag. Eller rättare sagt, jag lurade listigt till mig dem. Den ena kramen låtsades jag var till för den andres skull enbart och den andra var en danskurs.
Mmmm, kramar!
Skicka en kommentar