Där ligger jag med benen brett isär och underlivet till allmän åskådan. Barnmorskan har susat iväg för att lämna ett prov som av någon anledning var tvunget att lämnas precis just nu, och inte om tio minuter när undersökningen är en notering i en journal.
Men inget förvånar mig när det gäller den kvinnan. Jag känner mig faktiskt lite tacksam att hon inte lämnade instrumenten kvar i mig när hon försvann. Det gjorde hon nämligen på en kompis. Kan tänka mig att hon såg ut som den där krukan som är full med ballongvispar och träslevar och som alla har på köksbänken.
Innan hade jag fått svara på en del helt orelevanta frågor. Drack jag när jag var gravid med min dotter (för en si så där sex år sedan)? Och hur ser mina alkoholvanor ut nu? Hon rekommenderade att jag inte skulle dricka de två veckorna jag inte visste om jag var gravid. Direkt efter mensen så gick det bra. Vi gör så här sa jag, jag dricker när jag vill och i gengäld så blir jag inte gravid. Vad säger du om det, frågade jag. Hon såg lite besvärad ut, men jag kan inte säga om det berodde på mitt okristliga alkoholmissbruk eller på nåt annat.
Men tillbaka till ingreppet. Det gick inte så bra nämligen. Kan tänka mig att jag spände mig något eftersom hon skramlat oroväckande med utrustningen och förvirrat sagt både det ena och andra. Instrumenten knarrade och mina ögon vattnades av smärta, och hela tiden hörde man hennes stressade suckar. Tillslut tryckte hon på den stora röda knappen så att hela rummet började blinka. Hon var tvungen att kalla på förstärkning. Men strax innan dörren slets upp så gjorde hon ett extra försök.
Men då knäckte hon plastverktyget. Bitarna åkte i golvet med en öronbedövande smäll.
Den andra kvinnan kom in, tittade medlidsamt på mig och fick någonting att hålla i. Själv svettades jag mest. Och morrade. Du skrämmer skiten ur mig, väste jag mellan mungiporna. Vi är snart klara, svarade hon.
Jag ställde mig upp och koncentrerade mig på att inte svimma. Hon sa en massa viktiga saker, om förhållningsregler och så, men inget fastnade.
Jag har känslan av att vi inte kommer att ses igen.
Inte om jag får bestämma.
onsdag 2 september 2009
.kanske inte rätt person för jobbet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
moahahahahaha, jisses jag tror hon måste byta jobb eller åka på kurs, men mig får hon inte som försökspatient!
Fy, vad oproffsigt. Jag kan ana vad du gjorde, men så gick det inte till för min del. Betydligt lugnare faktiskt. Vilket jag är glad över. Situationen är otrevlig nog som den är.
/C
Jisses amalia! På vilket av ställena var det? (Jag har fundering på att gå på det ena stället, men blir ju orolig ju.)
@Cecilia N: Om du mailar mig på comvidare@hotmail.com så ska jag berätta vem du nog ska välja bort. Det finns nämligen underbar personal på det stället också.
Ursäkta om jag ler en smula, undra om hon heter Marianne? Hon stal min livmodertapp och den fick jag aldrig tillbaka. Nu är jag skadad för livet och när jag väntade tvillingarna fick hon mig nästan att tro att jag var alkis. Hmm intressant kvinna den "där".
Tack för en otroligt bra blogg. Du skriver så enkelt, vackert och öppenhjärtligt. Jag blir rent avis.
Jag vill inte avslöja för mycket, men personen i fråga kan mycket väl heta någonting i stil med det som det du föreslår. Eventuellt kan det vara så.
Jag begriper inte vad hon gör där, eller varför ingen flyttat på henne till ett mer lämpligt ställe.
Tack för den otroligt fina komplimangen! Om du kände mig så skulle du veta att jag är oerhört svag för just den typen av komplimanger. Jag smälter. Något jag kan göra för dig kära Maria Z? Putsa dina skor? Laga din cykel?
Vad du kan göra för mig? Å jag vet precis! Fortsätt att skriva som du gör, även om jag får ta del av sånt jag inte kanske önskar läsa men att skriva är terapi och så länge det gör dig gott så gör det mig gott!
Värme till dig!
MZ
Skicka en kommentar