LIVET OCH LITE TILL

torsdag 24 september 2009

.om fobier som egentligen är en magkänsla

Jag blandade ihop min fobi med min magkänsla. För min "fobi" var verklighet visade det sig. Det som ekade i mitt huvud av rädsla var befogat.

Löften har brutits. Förtroenden har krossats. Ömtåligt hjärta har svetts.


Men det är nog värst för de personer som måste leva med sveket.

(Om de är mänskliga nog att inse vad de gjort, och det är verkligen inte säkert att de är det.)


Mitt krossade hjärta kommer att gå över. Det vet jag, för här har jag varit förut.

8 kommentarer:

Vardagslyx... sa...

Säg bara till om jag ska spöa någon. Jag gör nä! Jag GÖR nä!!

Anonym sa...

Det där låter väldigt otrevligt. Inte för att jag vet vad/vem som har hänt, men det låter som om du behöver en kram! KRAM

/C

Ebba G sa...

Om sånt man går omkring och är rädd för och tror är spöken visar sig vara av kött och blod är det på sätt och vis lättare, då kan man ju ta fram storsmockan eller låta bli. Spöken är ju liksom helt oåtkomliga...

Anonym sa...

När man lyssnar in intuitionen talar den nästan alltid sanning...
/Jonna

Anonym sa...

Skickar en kram till dig.

Pseudonaja sa...

Jag inbillar mig att du hanterar sånt här mycket bättre än jag. Snälla gör det!

Kram, massor av kram

Comvidare sa...

Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Och jag vet inte vad jag ska tro. Kanske bäst att jag inte säger nåt i detta offentliga forum. Men jag är i fullständig chock, det kan jag säga.

Anonym sa...

Kramkramkram!

/Emma