En efter en dör de, ljusslingorna som bor kollektivt i en kartong i förrådet tillsammans med alla de andra julsakerna. Den här gången minns vi slingan Ture, en trotjänare som levde under strålande förhållanden i två år innan den dog bort någon gång under de skrämmande tysta sommarmånaderna. Kvar finns nu bara Sture. Jag räknar med att han skickar sin sista stråle energi genom rummet ungefär samtidigt som jag krånglat upp den späda och ömtåliga varelsen i fönstret.
Sen kommer evigt mörker vara,
ty jag sorterar mig i den skara,
där inget tålamod längre finns,
och julen bara är nåt gamla minns.
LIVET OCH LITE TILL
tisdag 1 december 2009
.alla ska de vägen vandra
Mitt i vardagen hos Comvidare kl. 12/01/2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Nu är du banne mig inspirerad.
Heja!
Bäst, eller bland dom bättre.
/Perra
Pojknamn på ljusslingor! Och så hänger du upp dem i fönstren... festligt!
Kung...!!
Tack (Jan, Perra och Vardagslyx) och bock (Ebba)!
Skicka en kommentar