Bäh, bräker jag inte när jag kliver in genom dörren, men känner mig ändå som ett kreatur när hon pekar in i mot stålställningen som ska hålla min kropp i rätt läge under inspektionen. Munnen tvingas upp i det största gap jag någonsin haft och jag nästan råmar av smärta. Jo, jag har bra gaddar, konstaterar hon och skrapar lite på ena tanden.
Mina skräckslagna koögon har inte mycket annat att vila på än den utrustning som snart ska tortera mig. Men klövarna är däremot fullt upptagna med att skrapa över smärtan till armstöden. Jag undslipper ett bräkande när nålen letar sig in i tandköttsfickor.
30 minuter senare är veterinärbesöket över och jag får snällt gå till kassan och betala mina 400 kronor.
Jag är ett fint exemplar. Starka tänder. Förmodligen bra att avla på.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
5 kommentarer:
Har inte din tandläkare/-hygienist en affisch i taket? Det trodde jag alla i branschen hade vid det här laget.
En sån där det myllrar ikring så att man är fullt sysselsatt.
agronomi, som är det vetenskapliga studiet av lantbrukets förutsättningar och förhållanden ger vid handen att du är ett särdeles friskt exemplar vad jag kan förstå.
Vad gäller avel så hänvisar jag till följande länk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Insemination
Jag ryser. Men tycker ändå att dina tandläkarbesök går pinsamt enkelt. Det var ju inte ens nån som satt sig på dig!
..och en bild som ger en mardrömmar. Tog du den idag?
@cecilia: Nej, det hade visst plockat ner affischen med en kattunge i ett vinglas.
@byns enda blondin: haha, kul. Verkligen. Men jag tror nog att du skrattar mest själv. Eller hur?!
@vardagslyx: Nej, ingen rumpa i ansiktet. Inte ens nära. I stället för bedövning nästa gång så ska jag tänka på dig. Då känns det säkert mycket bättre.
@MrT: Fortfarande ingen digitalkamera, trots att jag varit snäll och ätit min spenat flera år i rad.
Skicka en kommentar