Kusten är klar. Nu passar jag på. Den vitlöksspäckade såsen får tarmarna att arbeta och tigga om avlastning. Allt de behöver är lite luftrum. Så att säga.
Första etappen gick bra. Ingen hörde nåt, men "oh my god" vad det luktar illa. Då hör jag steg i korridoren som närmar sig min dörr. Chefen travar vant in på mitt kontor och sätter sig. Jag gissar att odören vid det laget bör ha hunnit fram till ungefär just precis det område där han slår sig ner.
Gäller att låtsas som ingenting. Få honom att tro att lukten bara är en inbillning. För det är ju bara han som känner det. Han kan faktiskt inte dra några slutsaster bara för att jag håller för näsan!
torsdag 21 februari 2008
.känner mig som hemma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ha ha ha ,
jag kan meddela att roadkill-lunchen som jag åt fick mina tarmar att be om nåd hela eftermiddan. Så jag kilade runt på hemköp på hemvägen och luftade mig livligt. Vid pålägget, de frysta grönsakerna, müslin, mjölken och bananerna. Vid kassan lyckades jag dock kontrollera mig. Puh!
Tågresan igår var en pina. Som tur var passerade vi skutskär och fick strax därefter stanna för tågmöte. Nu såhär efteråt är jag lite osäker på om skutskärsfabriken låg i vindriktning mot tåget eller om jag lyckades vara fabrik helt själv.... Fina flickor fiser också!
Skicka en kommentar