LIVET OCH LITE TILL

måndag 25 januari 2010

.min bak därbak

Hundrakilosklumpen tog mig under sina vingar (eller triceps tror jag de kallas i den här världen). Jag skulle räddas från maskinträsket, som jag mot bättre vetande, och allmänt oförstånd hamnat i. Första övningen var knäböj, en erkänt plågsam övning. Min rumpa skulle ner i källaren och vända innan jag fick resa mig upp igen. Nu önskar jag att jag hade lämnat kvar den därnere, för bak på kroppen gör den ingen som helst nytta idag. Den bara skriker ut sin smärta hela tiden och gör att jag ser bajsnödig ut när jag går.

3 kommentarer:

Cecilia N sa...

Den där bilden förklarar varför det känns runt om själva rumpbulan i den där maskinen där man ska putta in (eller ut) nå kuddar med knäna. Eller?
Antagligen drar det i senorna på någe vis.

Hundra kilo? Nån jag träffat på sista ti'n?

Comvidare sa...

Den där klumpen du såg är samma klump som gjorde mig till en klumpeduns.

Mr T. sa...

Klump hit och klump dit.. Trots min kassaskåpslika kroppsbyggnad är jag vig som en flodhäst!