.sex, droger och dansband

Nu har jag dansat igen. Fyra timmars svettigt motionspass i finkläder och klackeskor. Jorusåatt.

För er som inte dansar så vill jag reda ut de vanligaste danstyperna (japp, bara män....enbart observationer av andra kvinnors höftrörelser räcker inte som underlag...dansanta män i min läsarkrets får mer än gärna komplettera med sina alldeles egna fördomsfulla slutsatser).

När det gäller fox så har vi två typer. Han som man vill ska trycka sig närmre, och han som man med all list i världen försöker undvika att nudda. Han som man vill komma nära dansar som en porlande älv över dansgolvet och ser rätt ofta ut som ett grekiskt exemplar av vår svenska näck (fast med lagom mycket kläder på).

Han som gör att man vill krypa ur skinnet har smala axlar och välstruken skjorta innanför byxorna med hög midja och smalt skärp. Luktar ofta som sur myrmark. För att underhålla mig själv under de två evighetslånga låtarna så ägnar jag mig åt att gissa vad det är de har i sina byxor. Kan de vara en banan, lian, eller livs levande svan?

De buggande typerna kan också delas in i två läger. De som noterat att det krävs två personer för att dansa, och de som inte fattat nåt. Männen som lyfter blicken är roliga typer som bjuder på sig själv, hittar på oväntade turer och skyddar mig från att spetsas av andra buggande par.

Egomännen kan inte släppa blicken från sin egen kropp. Fast nu var jag orättvis. Ibland lyfter de faktiskt blicken för att konstatera hur många av åskådarna som ser hur förträffligt de dansar. Utan att de märker något kan jag nog byta ut mig själv mot en banan, lian eller livs levande svan. Jag råkar ju veta var man hittar sådana på ett dansgolv.