.naturligt

Vi jobbar oss fram på vägar och stigar som mjukt slingrar sig fram genom landskapet och jag stannar upp i tanken och ser kontrasten till det jag möter där jag bor. Där skär gatorna genom omgivningen som en vass kniv. Och jag sticker mig ofta på spetsiga gathörn.

En varm dusch senare slår jag mig ner vid köksbordet och lägger blicken på personen vid spisen. Han påminner om stigen vi nyss sprungit på. Inga djupa diken där trångsynthet legat på lur. Inga vassa stenar som rispat öppna sår av egoism. Inga evighetslånga korridorer med dödande ambition i slutet.

Nej, han är tryggt rotad.

Det var länge sedan jag mötte sådan natur.