Jag tar chansen och slår mig ner vid ett bord jag aldrig suttit. Min dotter finns redan där, men ägnar mig ingen uppmärksamhet. Hon är fullt upptagen med att visa det vackraste armbandet för sin lillasyster och stora blå glittrar till svar.
Själv kan jag inte heller hålla mig från att tycka om detta paket av fjunigt hår och mjuk värme. Jag väntar tålmodigt på min tur, sen sveper jag mina armar runt barnet och försvinner bort.
Ansiktet är inte min dotters, men blicken är det. Samma vakna, utforskande ögon. Och samma koncentrerade lugn. Och jag är stolt. Presenterar henne där ögonbryn höjs, skämtar med dem som inte förstår och ler mot frågorna.
Jag borde väl ha rätt till åtminstone varannan helg! Det är ju trots allt min dotters syster.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar