.vänta lite nu i en vänthall

Undrar var alla ska åka? De som fyller stolsraderna i vänthallen, till hälften begravda bakom DN, tummade pocketböcker och laptops, de som vickar fötterna i takt till veckans planer och helgens minnen.

Och nu steg pulsen en aning.

Hon som satte sig intill mig är väldigt lik min kusin. Alltså den sortens kusin som man aldrig träffar. Man behöver tydligen bli presenterad för sin egen kusin. Blodsband är inte tillräckligt kraftfullt lim. Det behövs en stark person i mitten som håller samman familjen. På min fars sida är de äldsta döda och ingen plockade upp fallna mantlar. Släkten på min pappas sida är främlingar för mig.

På fredag ska vi begrava den man som var navet på min mors sida. Det arvet kommer vi att hamna hos alla oss andra. Den släkten är mina nära vänner.