Jag har aldrig ansträngt mig för att göra någon skillnad mellan den ena fd fången och den andre. Hopplösa fall hela högen. Och osympatiska människor. Som bara kostar mig (=samhället) pengar.
Men så ryckte jag till när en fd fånge var noga med att prata om vilka brott han dömts för. Det fanns tydligen en väldigt stor skillnad. Och en vilja att inte vara fullt så hemsk som personen i cellen intill.
Och jag tänker att är man mer fokuserad på var på skalan man hamnar, än att acceptera att man faktiskt varit så korkad att man begått flera brott - ja, då har man en bit kvar att gå från hopplös till hoppfull.
Man kan byta ut "brott" mot "otrohet" också. Råkar man i diskussion med någon som vill definiera graden av otrohet så är det bara att slå dövörat till. Eller "alkoholintag". Öh, jag drack bara ett par glas, jag måste ha ätit för lite innan....
4 kommentarer:
Men menar du att man, för att man begått ett brott är hopplös, osympatisk och inte har samma människovärde? Knepigt.
Nej, jag menar inte att man är så. Jag menar att jag tror det.
Jag tycker förövrigt att det är väldigt osympatiskt att begå brott och vara otrogen. Och tycker det är knepigt att inte alla tycker det.
det är klart det är osympatiskt och dumt. Men det förringar ju inte värdet på människorna som gör de där dumheterna. De är människor som älskar och är älskade, som har föräldrar och syskon och som är som du och jag - dödliga.
De flesta som begår brott och är otrogna håller nog dessutom med om att det inte är speciellt sympatiskt att göra så. Men har svårt att låta bli att stoppa fingrarna i gottepåsen - som du brukar skriva, den där handen lever sitt eget liv ibland.
(Och jag försvarar alltså inte brotten, men de människor som finns bakom skiten)
Ja. Så är det. Men ibland orkar jag inte göra skillnad på person och handling. Jag är bara på för dåligt humör.
Skicka en kommentar