LIVET OCH LITE TILL

onsdag 14 juli 2010

.strandstripparen

Så står man där i underkläderna och försöker se helt avspänd ut. Det gör man inte. Inför totala främlingar kan jag strippa. I sällskap med vänner kan jag låta plaggen falla. Men de där halvbekantingarna. De som man ser på affären tillsammans med någon annan man känner. Föräldrar till barn man vet vilka de är.


Man vill liksom sticka fram handen.

Hej, det är jag som ska skymma er havsutsikt för ett ögonblick medan jag, så osynligt som möjligt, ormar mig ur plaggen och blottar min 35-årskropp. Alltså den med vita ränder på låren, fluff runt höfterna och med områden av hår som rakhyveln missat. Tänkte bara att jag skulle presentera mig först. Hej!

Men när modet sjunker. När alla andra mammor ser ut som Hollywood. Då viskar jag till mig själv att jag kan springa mycket längre. Mycket längre än plattbrösten som bantar sig igenom livet. Och vips känner jag mig mycket bättre.

4 kommentarer:

Mrs Li sa...

Men du, du är ju en av de där snyggingarna som man sneglar avundsjukt på. Dessutom är dina vitlökar snart bruna. Sträck på dig och låt plaggen falla med stolthet ;)

Ebba G sa...

herregud vad du är egocentrisk, människa!!!!
Inte bryr sig folk om hur du eventuellt ser ut. Dom är så upptagna med sina egna ben och hår och celluliter och vad det nu är att dom bara ser andra som äckligt vältrimmade konkurrenter.
Tänk om folk kunde bry sig om varandra i stället. Så kanske människor med ordentlig övervikt och fula födelsemärken, bubbliga bäbismagar och platta rövar också kunde bli uppskattade för att de är människor i stället för skyltdockor.

Comvidare sa...

Alltså. Jag har en störning. En skev bild av min kropp. Jag till och med avbröt en rad komplimanger häromdagen, eftersom jag visste att jag inte skulle ta åt mig.

Det är liksom ingen idé att säga något fint om kroppen till mig. Det går in genom örat, skramlar runt där dålig självbild bor och så spottar jag ut det som blev över.

Någonstans finns receptet för hur man ska vända detta, men än jag har inte hittat det.

Surt som fan är det.

Cecilia N sa...

http://wwwc.aftonbladet.se/vss/special/storfragan/visa/0,1937,46503,00.html