LIVET OCH LITE TILL

lördag 22 september 2007

.steg 14 - börja sakna närheten

Jag känner mig ensam idag. Jag längtar efter nån som håller om mig och stryker mig över håret. Jag saknar en varm famn att krypa in i. Jag behöver en lugn stämma, behöver tröstas av en trygg röst.

Det är höst nu. Det känner jag med hela min kropp. Det är mycket nu.

Att vara ensam är inte lätt för mig. Jag behöver det säkert. Behöver bygga upp mig själv. Men jag trivs inte med att vara själv. Jag behöver nån som engagerar sig i mig lite extra. Nån som ser mig. Nån som bekräftar mig på alla plan. Inte bara som mamma. Inte bara som anställd. Inte bara som styster och inte bara som vän.

Det är höst nu. Jag begär inte mycket. Tyck om mig!

2 kommentarer:

Pseudonaja sa...

*petar lite på*

Kram!

Micke sa...

Men då!
Öppnade just webläsaren för att surfa lite å hamnar så klart hos comvidare. Så här kan vi ju inte ha det, klart att du syns.... på rätt sätt. Hösten har gula och röda löv. Vinden susar lite i träden, solen glimtar mellan löven. Luften är klar och frisk, bra musik ljuder, hela världen går åt rätt håll. Imorgon blir det ännu bättre. 1 liter blåbär och 4 dl socker blir blåbärssylt! Och mitt i allt detta står Jessica.