Vaknade härom natten med att en schäfer bitit sig fast i mitt knä. Det högra. Jag hade sagt ifrån för att hunden inte skulle springa över fd svärmors tomt. Då blev husse grinig och bussade hunden på mig.
Man blir rätt skakad av drömmar. De känns så verkliga. Jag var i situationen även när jag vaknat, och långt efteråt.
I mitt drömlexikon kan jag läsa att hundar som visar tänderna har med aggression att göra. Döh. Men hur är det nu med drömmar? Är inte de helt egocentriska? Att alla känslor kan appliceras på en själv? Är det då jag som är arg och inte hunden? Då undertrycker jag alltså min ilska?
Ok, det låter väl rimligt. Nu återstår bara en liten fråga. Vem är det jag ska bita i knät?
onsdag 26 september 2007
.med en schäfer runt knät
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Äh, taskig hundkännedom de där drömtydarna har. ;)Vissa hundar "skrattar" när de visar tänderna. Jag lovar! Det är nåt slags underdånigt i hela grejen.
Och vissa, när folk tror de morrar, pratar bara. Inte elakt på nåt sätt.
Så...var det en långhårig schäfer eller? Du råkar inte ha dejtat nån långhårig snubbe den senaste tiden som du upplever alltför påträngande? ;)
Min hund skrattar faktist. Han så söt när han gör det. Det sker alltid när man leker med honom eller klappar honom lite extra, och då blir han ju väldigt glad. Man ska visserligen låta bli att ge djur mänskliga egenskaper, men det är svårt att låta bli ibland.
Skicka en kommentar