Jag känner mig ensam idag. Jag längtar efter nån som håller om mig och stryker mig över håret. Jag saknar en varm famn att krypa in i. Jag behöver en lugn stämma, behöver tröstas av en trygg röst.
Det är höst nu. Det känner jag med hela min kropp. Det är mycket nu.
Att vara ensam är inte lätt för mig. Jag behöver det säkert. Behöver bygga upp mig själv. Men jag trivs inte med att vara själv. Jag behöver nån som engagerar sig i mig lite extra. Nån som ser mig. Nån som bekräftar mig på alla plan. Inte bara som mamma. Inte bara som anställd. Inte bara som styster och inte bara som vän.
Det är höst nu. Jag begär inte mycket. Tyck om mig!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
*petar lite på*
Kram!
Men då!
Öppnade just webläsaren för att surfa lite å hamnar så klart hos comvidare. Så här kan vi ju inte ha det, klart att du syns.... på rätt sätt. Hösten har gula och röda löv. Vinden susar lite i träden, solen glimtar mellan löven. Luften är klar och frisk, bra musik ljuder, hela världen går åt rätt håll. Imorgon blir det ännu bättre. 1 liter blåbär och 4 dl socker blir blåbärssylt! Och mitt i allt detta står Jessica.
Skicka en kommentar