Det har gått så många år att orden inte bränner i munnen längre. Jag vågar lyssna hela vägen. Jag orkar prata om skuld som inte var min. Våra minnen flätas samman och av smärtan bygger vi en brasa.
Brinn, viskar vi. Brinn!
Röken stiger till himlen när bilder av stora sotiga händer på rena lakan blir till aska.
Vi använde en flaska vin som tändvätska.
tisdag 24 februari 2009
.på trasiga människor kan man skära sig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Underbart. fantastiskt. å vilken bild...
Låter befriande!
Underbar bild!
Sablar, så in i vassen bra skrivet. Vill läsa om och om igen.
Skicka en kommentar