.så slog han kärleken ur henne

Vildvittran skriver så här:

"Jag är så glad att jag gjorde mig fri från det gamla livet jag levde. Jag har till och med svårt att se varför jag stannade så pass länge som jag gjorde i det livet. Allt slogs sönder med så våldsamma situationer så inget kunde överleva i den miljön. Inte ens en tidigare stark kärlek. Allt dog med danska skallar och näsblod. Det var som om han slog kärleken ur mig bokstavligen. Den rann ur mig lika snabbt som blodet flöt. På sätt och vis var det på något sjukt sätt bra att han gjorde det. Annars hade jag inte kunnat lämna honom. Varje gång jag hämtar min älskade vovve där så är det som att jag kan andas ut igen när jag lämnar gårdsplanen. Det ligger som ett vakuum över huset. Tack och lov för min fristad på ön. Tack och lov att jag har någon som aldrig skulle ge mig en dansk skalle, istället får jag mjuka, goa kramar. Fyllda av värme och ömhet. Tack A. Du betyder allt för mig."