På dagis skulle det hämtas kusiner idag. Det hade längtats väldigt mycket. Så mycket att det spritte i små kroppar.
Men upplevelsen av att återse efterlängtade kusiner mattades något av dagisfröknar som ville ha minst lika stor uppmärksamhet. De trängde sig fram och avbröt kramar som just skulle till att ske. De klappade på barnahuvuden som ville vara stora. De önskade god jul så många gånger att julen lät som ett straff.
Fingertoppskänsla kanske?
LIVET OCH LITE TILL
måndag 22 december 2008
.pratsamma stockholmare
Mitt i vardagen hos Comvidare kl. 12/22/2008
Mer vardagsrealism hittas här: barnen, kommunikationen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar