Jag är lycklig. Ofta. Faktiskt nästan jämt. Det är sällan jag gråter över något som jag saknar.
Men i helgen har sinnet varit tungt. Bristen av fysisk närhet har varit så stor att tårarna bränt bakom ögonlocken. Och när jag föreställer mig julen blir det knappast bättre. Tre förälskade par och en hopplös singel.
Det blir lätt så i svårmod att olyckan bygger pyramider av mina tankar.
Nu sitter jag här och vill bara att min pojkvän (som jag inte har) ska hålla om mig. Och att jag ska somna i värmen och tryggheten av att vara älskad.
Ps. Det finns inte plats för några uppmuntrande ord typ "du kommer att träffa någon snart" i kommentatorsfältet. Jag är inte mottaglig för det nu. Kom ihåg att jag letar efter olyckliga byggstenar till min pyramid.....
söndag 14 december 2008
.suget efter närhet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Du är inte hopplös bara för att du är singel - Duger en virtuell kram från storasyster tills vidare? :-)
/C
Kan inte låta bli att hänvisa till mitt inlägg: "Lycka – en amatöranalys". Inte för att du inte har greppat att ta vara på lyckan; det har du ju.
Inga uppmuntrande tillrop annat än: "Tomorrow is another day". Gott så. Och i morgon (egentligen i dag!) är första dagen på resten av ditt liv.
En cyberkram kanske värmer något?
Här kommer i alla fall en från mig.
Och tänk, nyårsafton... Ingen att pussa på tolvslaget heller!
(delar så gärna med mig av mina egna byggstenar)
Kram! En varm cyberkram!
Jag brukar klämma på min bästa väninna när det känns så där och hon klämmer tillbaka i samförstånd. det löser inte problemet men det känns bra... Tröstande.
Jag ser att det står hopplös singel, men läser attraktiv och rolig singel.
*kram*
Ååå, så gosiga ni är mina cybervänner. Tur att ni inte är här för då skulle ni inte överleva kramen.
På tal om kram så ringde en vän och frågade om porten var öppen. Jag vet inte om vännen i fråga hade läst om mina öppna sår här i bloggen men jäklar vilken varm famn att försvinna in i som jag erbjöds.
Ja Mrs Li, vänner är bra att klämma på - i samförstånd.
Nu dyker jag ner i mitt bubbelbad en timme eller två! Vi hörs!
haha! Sörj kvinna! När det väl trillar till kommer livet att handla om att a) få en stund över för sig själv och b) ett jämnt vansinne över strumpor, tvätt, sysslofördelning, TV och kanduslutajagfåraldrigvaraifred!
Allt har sin guldkant, all timmar, alla dagar, alla situationer...
12-slaget känns nära, jag vill krama en flicka på nyårsafton. Känner igen det du skriver. Längtan är skön också; och det spännande i att man inte vet vem man får dela nyårsnatten med. Sig själv, en vän eller en ny partner.
Skicka en kommentar