Klockan fem minuter EFTER tidtabellen väljer dottern köra maktkampen över ett par vinterskor. Med blicken fokuserad på mig och med armarna i sidorna proklamerar hon:
”du ska ta på mig skorna”
Själv har jag tandborsten i ena mungipan, mobilladdaren tvinnad runt halsen och svett under armarna.
”nej, du får ta på dig skorna själv”
Redan när de eldsflammande orden lämnar mina läppar så förstår jag att jag är förloraren. Och det inser olyckligtvis den tjuriga femåringen också. Hennes späda axlar åker bakåt och näsan uppåt när hon kliver upp på podiet.
”nej”
Hon vet att det är allt hon behöver säga. Mamman har inget att kontra med. Så mamman tar till våld och knövlar ner hela barnet i skorna. På vägen ut kastar mamman en blick i spegeln och ser att pannan nu pryds av bokstaven ”L”.
L som i loser!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Så igenkännligt. Enda sättet att vinna är nog att aldrig aldrig höja rösten. Det tror jag är enda sättet att öka sannolikheten att få ett Ja nästa gång.
Från en som fortfarande upplever snarlikheter nästan varje morgon.
Åh , jag känner igen. Jag minns dock hur alla svettdroppar trängdes i pannan med det där L:et i loser
Nu är jag loser av helt andra anledningar. En töntig pinsam mamma som är en loser. Det gäller att va stabil=), men det är vi ju både du och jag.
Du är ingen looser... du är bara mamma!
Skicka en kommentar