.att rysa och mysa

Man kan också rysa av avsky på ledigheten. Jag gjorde det flera gånger idag. Tillexempel när vuxna karlar har öronsnäckan till telefonen i örat. Oavsett om de pratar eller inte. Och avsett om ingen någonsin ringer till dem. Bara ett stort plastigt blinkande smycke.

När snorungar knuffar andras barn i hoppborgar ryser jag också. Fast mest ryser jag när jag ser att det är föräldern som lär sitt barn hur man ska vara när man är snorunge. Trycket på barnets tröja säger ”Jag är inte döv, jag skiter bara i dig”. Bara en framtida ligist.

Myser gör jag när dottern säger ”ja, mamma” med kvittrande stämma när vi ska lämna himmelriket som marknadsförs som lekpalatset. Fast mest myser jag när dottern tar mig i handen och säger att det var den bästa dagen i hennes liv. Bara total värme i hjärtat.