LIVET OCH LITE TILL

söndag 7 december 2008

.han är vackrast när han släpper taget

Mitt liv är fyllt av kärlek. Små händer som trevar sig in i nacken. En ironisk tunga som provocerar mig till skratt. En häxa med fler sanningar än jag kan hantera. En man med bokstäver som ömsom roar, ömsom tröstar. En kvinna med svindlande omsorg. En man med skummad mjölk som fastnar på överläppen. Bland andra. Mitt buffébord av kärlek sträcker sig längre än så.

Men det är mannen med skummad mjölk som jag tänker på nu. Han som fyller tystnaden med ord och hög musik. Han som kramar hårt och doftar varmt. Min vän, som jag vill lägga mjuka kattungar i famnen på, så att jag får se honom fullständig tappa konceptet av i ett hav av tassar, sylvassa tänder och kittlande morrhår. För han är som vackrast när han glömmer vem han vill vara, när han fyller tystnaden med ord som blöder.


Även den starkaste kan behöva en kattunge ibland!

3 kommentarer:

E sa...

Om denna text stod på baksidan av boken jag håller i min hand i bokhandeln skulle jag utan att fundera springa till kassan och köpa den. Om så det var mina sista pengar som gick åt skulle jag gladeligen lägga dom på bokhandelsdisken i utbyte mot den här boken. Efteråt skulle jag gå ut på gatan hålla den hårt i min hand och känna mej oerhört Rik.
Du är fantastisk. Allt det här är alldeles alldeles sant!

Anonym sa...

:-)

Pseudonaja sa...

Så fint skrivet.
Jag är glad över att känna dig.