Jag tänker inte ge mig. Ju mer motstånd jag får desto mer stretar jag emot. Varför förstår han inte? Varför förstår han inte hur viktigt det är?
Min röst ökar i styrka och jag kan inte sitta still längre. Runt, runt i lägenheten går jag med den varma telefonen mot mitt öra.
Men så plötslig slappnar han av. Det var något jag sa. Något om att det var viktigt för mig att höra vad han tyckte. Jag förstår nu. Han var rädd för att jag skulle kontrollera.
Visst ska V också vara där?
Det ska hon inte. Förklaring krävs. Förvåningen (och misstänksamheten) kan han inte dölja.
Hon är ju också del av E's liv.
Men hon kommer ändå. Och jag är beredd. Inte redo för strid, men redo att hantera smärtan.
E svävar av lycka och berättar för alla att hennes familj är där. Hela hennes familj.
Och runt smärtan, som jag var så rädd för, finns ett skyddande lager av vetskapen om att jag gör rätt. Det är bara en gång det hugger till i bröstet. Men jag biter ihop.
E har kärlek nog till oss alla.
onsdag 17 december 2008
.min dotters familj
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Du är en klok människa! Lilla E har den bästa mamman man kan tänka sig.
men hallåååå?? Var är storyn om knäckemackan och chokladasken?? Såg fram emot den utsvävningen hela dan ju... Annars som vanligt, klokt, poetiskt och klockrent, fortfarande stoooor vördnad inför din genialitet ;-)
Stort, en av mina favoritsidor är, http://translate.google.com/translate_t#, om man slår in ett av mina favorituttryck där, extended family, så bildas namnet storfamilj. Kan det bli vackrare.
När jag skiftar översättningshåll i maskinöversättningen och skriver kärnfamilj så bildas nuclear; inte fullt lika vackert utan farligt, farligt.
Enastående är vackert som stunden; stunning! We are stunning parents. Remember that.
Jag blir nyfiken på lilla E.
Vad härligt med hennes - och din - kärlek som bär upp allt.
ja det krävs en by för att uppfostra ett barn... och en mamma med stort hjärta!
Du är stark. Din dotter har en väldigt bra mamma. E kommer alltid känna mest för dig, men det är spännande med nytt ibland.
Stora styrkekramar till dig!
Vad fina ni är. Men jag skäms lite. Jag inser att jag biter ihop och gör det rätta med E också för att jag älskar berömmet jag får.
Jag suger år mig era ord som en strumpa som kliver i spillt vatten. Och kanske fiskar jag efter dem också.
Jag är bara en mamma som gör så gott hon kan. Och det är väl makalöst på sitt sätt också, antar jag.....
Skicka en kommentar