Jag vet hur det kommer att bli, så jag har i förväg spelat in orden som måste sägas. Allt jag behöver göra är att trycka på play. Det är lätt.
Men så kliver jag in i vår värld och ord får en annan innebörd. Med blicken fäst vid ögon som aldrig kan vara mina trycker jag på play. Det är svårt.
Orden krossar två hjärtan och vår värld kommer bara att vara minnen nu. Jag blinkar tårar från ögonen. Jag kommer aldrig att glömma dig. Det är omöjligt.
LIVET OCH LITE TILL
lördag 20 december 2008
.hur vår värld blev till minnen
Mitt i vardagen hos Comvidare kl. 12/20/2008
Mer vardagsrealism hittas här: Herr Ögon, känslorna, smärtan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Skickar en kram till dig. Du är stark.
/C
Det är aldrig fel att ha älskat.
*kram*
Kram på dig!
Kram!
/Emma
Skicka en kommentar