Alla är lika värda. Oavsett läggning. Oavsett material.
Alla har ett namn. Rosenblad. Rayla. Alice. Anna. Patrick. Rosa. Valpis.
Alla ska behandlas med samma respekt. Rayla vill också ha sin portion mat. Rayla fyller år med jämna mellanrum. Rayla vill vara vaken länge. Rayla håller alltid med sin matte.
Så när E råkar glömma den lilla vita tigerungen så kan man höra hennes hjärtat brista när hon inser att hon misslyckats som vårdnadshavare och lämnat djuret övergivet på en sten. Inget plåster i världen kan laga det djupa såret. Den enda lindring är att jag hjälper henne att leta.
Och innan lilla mamman somnar på kvällen så ska två djur ligga i famnen. Och alltid ligger djuren på fel ställe. Och alltid engageras jag i letandet. Var Anna den lilla grå katten, eller hundvalpen med stora öron?
E suckar uppgivet. Som mormor till 100 mjukdjur gör jag tydligen inte succé. I min värld är inte alla lika värda utan alla är väldigt lika.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar