Om och om igen förälskar jag mig. Kärlek vid första ögonkast är min grundinställning.
Hon med den breda sängen och de varma kramarna glömmer jag aldrig. Hon som jag delade allt med när vi ägde världen. Nu finns hon i periferin, men aldrig långt bort.
Hon med det vackra håret och den oändliga omsorgen om mig. Hon som låter mig förvara sina rädslor och förhoppningar. Nu och alltid är vi nära.
Han som fångade mig med en enda mening, och som jag längtat efter ända sedan dess. Nu har jag hans hand i min.
Hon som helt plötsligt bara fanns och som jag alltid hamnade intill, utan att ha påverkat riktningen på mina steg. Nu har jag alltid hennes ord i mina tankar.
Han som bjöd in mig, utan att ställa krav. Han som känner min puls och ger mig tid att vara. Nu lyssnar vi.
Hon som klev in och bländade mig. Hon som sa allt det där kloka, och tvingade mig att reagera. Nu är början, sen kommer mer.
3 kommentarer:
Himmel vad fint skrivet! Insåg att jag verkligen skulle vilja bli omskriven som hon med det vackra håret.... fniss!
Tack! Undrar vem jag vill vara?
Nej, jag vill vara jag. För då får jag allihopa! Hurra för mig.
Mm, tänk att alltid vara förälskad. Ljuvligt.
Skicka en kommentar